Såhär fint - precis såhär fint vill jag att mina barn ska få bo.
Jag har, lite senare än resten av världen, upptäckt Lilla a - Design och kreativa barn, och sitter nu och dammsuger bloggarkivet i jakt på inspiration och skaparglädje då jag gått alldeles vilse i föräldraskapets vedermödor. Jag fasade tidigare för att jag skulle bli en dålig pojkmamma, och nu verkar jag få skörda bittra frukter. Jag trodde bara inte att den här koolheten skulle komma vid fem års ålder, utan kanske börja komma krypande vid åttaårsåldern. Jag hade fel. Min söta lilla pojke tycker att jag är hopplöst efter som inte själv begriper att man inte kan ha turkosa kallingar med galna apor på, för det är inte tillräckligt koolt! Jag blir så trött. Apa är det djur som liknar honom mest - hela han är ju en liten apande klättergubbe. Och jag fattar faktiskt inte vad som är töntigt eller barnsligt med apor.
Det värsta är att han inte vill undvika töntiga apkalsonger för att han själv tycker att de är töntiga eller barnsliga - utan för att han tror att kompisarna kan tycka det, och att han är rädd att de inte ska vilja vara med honom om han har barnsliga eller o-koola saker på sig.
Mitt inre gråter.
