Åh, vilken kärlek mitt hjärta svämmade över av ikväll när jag och min stora pojke efter Minimello sjönk djupare ner i soffan och tittade på
Rampljuset och tillsammans kommenterade bidragen och förälskade oss fatalt i Messaround. Jag och min musikaliska, fantastiska unge! Med de långa femårsbenen upp över soffryggen och huvudet lutat mot min mage kändes han plötsligt så
stor och jag fick en liten föraning om vad som kommer att hända de närmaste åren. Ett litet extra aha om vilken egen liten människa det här är. Och att vi trots det kändes som ett, för första gången på länge. Stunder som dessa kan man leva på länge.