Den lilla svarta...

Man blir ju inte snyggare än man gör sig. Osminkad med mörka ringar under ögonen och lilla My-knut i håret på väg hem från jobbet är man inte särdeles fager. Men med en snygg klänning blir man åtminstone bra mycket snyggare än utan :)

Kameramannens hämnd

Skägg

Videon som fick mig att få lust att peta iväg ett blogginlägg för första gången på alldeles för länge. Skägg. Det gillar jag verkligen. Jag är uppväxt bland postproggigt skägg ända in på nittiotalet, vilket tidigt satte sina spår i mitt känsliga sinne. Maken kallar mig skäggfetiscist. Det vackraste skägg jag någonsin sett satt på en baptistpastor i en dokumentär som satanism som jag såg som tonåring (rött, långt och rakat i mönster!) och hade jag inte varit så förbaskat trött efter oändliga dagar och kvällar med aldrig sinande jobb hade jag kunnat inveckla mig i ett längre skäggresonemang än såhär. Nu nöjer jag mig helt sonika om att tipsa om andra skägg såsom bloggaren En man med ett skägg och Skäggbloggen. Eller varför inte bolibompa-favoriterna Räkna med skägg, eller det nyare Mäta med skägg med Jonas Leksell?

Bakugan

 

Jag och Isak spelar Bakugan medan Linni sover. Sann mor- och son-tid, om sonen själv får välja.

Koncentration. Välja kort. Spela!

 

Bakugan roll!

  

 

Bakugan stand!

Bakugan roll! Bakgan miss. 

 

Bakugan stand! Äntligen står min Drago! Tyvärr får jag alltid stryk när vi spelar, för Isak är en sån himla turgubbe! :)

Såhär kan det se ut när vi har spelat. Spelplanen är en vanlig tavelram, för inget golv är tillräckligt plant för att kulorna ska rulla på ett bra sätt. Ramen är lite väl liten, men funkar bra när man bara spelar två. 

En stund senare hittade jag Isaks vidareutvecklade Bakugan-lek i vardagsrummet. Det är imponerande hur mycket han får ut av Bakugan. Han räknar, resonerar, memorerar, förklarar, motiverar. Och leker! Vi var så skeptiska när han köpte sina första för ett och ett halvt år sedan, men lekarna bara växer och växer, och han med dem. Härligt är det :)

As good as it gets

Jorå, vi lever. Jobbar och stressar och flämtar efter luft. Då blire lätt såhär tyst. Men nu tänkte jag försöka börja blogga igen. Inser liksom att livet inte blir roligare än såhär ändå, så det är lika bra att hålla tillgodo. Hepp!

Såhär fint bor förresten Josef och Maja. Så fint att jag får en beska i munnen som jag bäst kan identifiera som avundsjuka. Dessutom får de snosa nyfödd bebis nu, vilket får mig att bli ännu mer avundsjuk. Snurf.

Tigergröna rummet - bilder!

Det tigergröna rummet är i verkligheten ännu finare och kulörintensivare, men med mobilkamera och utan bildredigeringsprogram blir det tyvärr inte bättre än såhär. 

We heart Vi Hart!

Vi har en ny idol här hemma. Det Bäckska hemmet dyrkar Vi Hart på bara knän. Vem sa att matte var tråkigt?!