Vita dagdrömmar

Yes please. Detta vill jag jättejättejättejättejättejättejättejättegärna ha en vägg i. Snääääälla?? Tapeten är Daydream av Julia Rothman, Hygge & West. Kostar bara en förmögenhet per rulle, minst.

Björnkram

Finaste krambilden jag har sett. Den vill bo hos oss, visst?

Maslow och jag

Vilken tur att jag glömde logga in på mailen på typ en månad så att jag missade att svara på antagningshandlingarna på studera.nu. Så slapp jag tänka på om jag skulle läsa diabeteskursen eller inte, liksom. Antagning: struket, står det nu på alla ansökningshandlingar. Så nu kan jag koncentrera mig på att jobba, måla och försöka räcka till för det där som kallas familj. Fast i verkligheten är det förstås i lite annan ordning, för självförverkligandet kommer alltid längst ner. Maslow hade fel. 

Den lilla svarta...

Man blir ju inte snyggare än man gör sig. Osminkad med mörka ringar under ögonen och lilla My-knut i håret på väg hem från jobbet är man inte särdeles fager. Men med en snygg klänning blir man åtminstone bra mycket snyggare än utan :)

Kameramannens hämnd

Skägg

Videon som fick mig att få lust att peta iväg ett blogginlägg för första gången på alldeles för länge. Skägg. Det gillar jag verkligen. Jag är uppväxt bland postproggigt skägg ända in på nittiotalet, vilket tidigt satte sina spår i mitt känsliga sinne. Maken kallar mig skäggfetiscist. Det vackraste skägg jag någonsin sett satt på en baptistpastor i en dokumentär som satanism som jag såg som tonåring (rött, långt och rakat i mönster!) och hade jag inte varit så förbaskat trött efter oändliga dagar och kvällar med aldrig sinande jobb hade jag kunnat inveckla mig i ett längre skäggresonemang än såhär. Nu nöjer jag mig helt sonika om att tipsa om andra skägg såsom bloggaren En man med ett skägg och Skäggbloggen. Eller varför inte bolibompa-favoriterna Räkna med skägg, eller det nyare Mäta med skägg med Jonas Leksell?

Bakugan

 

Jag och Isak spelar Bakugan medan Linni sover. Sann mor- och son-tid, om sonen själv får välja.

Koncentration. Välja kort. Spela!

 

Bakugan roll!

  

 

Bakugan stand!

Bakugan roll! Bakgan miss. 

 

Bakugan stand! Äntligen står min Drago! Tyvärr får jag alltid stryk när vi spelar, för Isak är en sån himla turgubbe! :)

Såhär kan det se ut när vi har spelat. Spelplanen är en vanlig tavelram, för inget golv är tillräckligt plant för att kulorna ska rulla på ett bra sätt. Ramen är lite väl liten, men funkar bra när man bara spelar två. 

En stund senare hittade jag Isaks vidareutvecklade Bakugan-lek i vardagsrummet. Det är imponerande hur mycket han får ut av Bakugan. Han räknar, resonerar, memorerar, förklarar, motiverar. Och leker! Vi var så skeptiska när han köpte sina första för ett och ett halvt år sedan, men lekarna bara växer och växer, och han med dem. Härligt är det :)