Orange

På förhandsvisningen av Fixa rummet målar de orange. Najs. Tyvärr förstår jag knappt vad den stackars skånska pojken med talfel säger, men han verkar väldigt påhittig och rolig åtminstone. Lite lik min egen galna unge.

Juletid

December har blåst förbi i ett hisnande tempo  och plötsligt är det dan före dopparedan och jag sitter djupt nedsjunken i soffhörnet och har precis sett färdigt på ett avsnitt av Cityakuten. Jag har inte tillräckligt med ledig tid för att hitta den inspiration jag behöver för att uppdatera bloggen frekvent just nu. Kämpar på för att få vardagen att gå ihop med barn och samtidiga studier, vilket visade sig vara lite mer ansträngande än vad jag hade tänkt mig. Jag vet inte vad jag hade föreställt mig egentligen - jag borde väl ändå ha kunnat räkna ut att en nästan ettåring sover rätt lite och är rätt vild när hon är vaken? Hursomhelst är jag glad att jag läser kursen, den känns som en livräddare i det annars ganska enahanda livet som föräldraledig. 

Trött är jag nu, trött efter en mycket intensiv dag. Jag har bollat tvättstuga samtidigt som jag sysselsatt två ungar, kokat revbensspjäll, handlat med alla andra galningar på Coop, bakat lussebullar, griljerat skinka och gjort julgodis. Tyvärr är knäcken i princip slut igen, så jag får nog koka en ny sats imorgon bitti ;) Julklapparna ligger under granen och allra mest nöjd är jag faktiskt med Linnis docka. Jag hade tänkt att hon skulle få docksängen också, men tiden räckte inte till för att iordningställa den, så hon får nöja sig med sin fina docka och så får hon sängen vid ett senare tillfälle - kanske till födelsedagspresent?

Bilder kommer imorgon :)

Klädutmaningen

Klädutmaningen pågår i det tysta och utan badrum känner jag mig fulare än nånsin.

Wake cup

Dagens pepp är sällskap

Det är konstigt hur en sån orimligt stor del av min hjärna kan arbeta på temat färg och form, samtidigt som den processar formuleringar på temat kompressionsbehandling, hissar bebis och pratar med storebror. Bloggens bristande uppdateringar härrör av total tidsbrist och den katastrofala bristen på sömn och energi. Om det visttnade dagens näsblodsattack på öppna förskolan. Det tycks numera vara farligt att snyta sig. Tredje natten med totalsabbad sömn var visst dödsstöten. 

Igår var en sån sjukt trevlig dag alltså. På förmiddagen gick jag och Isak och köpte nya tomtekläder till honom, och svängde därefter in på en snabbvisit på öppna förskolan för en kopp kaffe och lite lek. Sedan marscherade vi hem och stekte blodpudding innan Isaks bästis Anton och min finaste Ida kom och underhöll oss i några timmar. Middagen lagades tillsammans med Maria och My och det kändes så rätt att äta tillsammans allihop. Hela mitt inre var idel leende när jag lyfte ut Isaks tripptrappstol så att My skulle få sitta på den :) Och när samtalet vecklade in sig i en dystopisk analys av Irlands ekonomiska situation, kändes det så himla fint liksom. Att utan sällskapet hade jag och Robert aldrig suttit kvar vid matbordet de där extra minutrarna, och då hade vi aldrig haft det där samtalet, och då hade min allmänbildning varit lite, lite mindre. 

Dagens pepp är alltså sällskap. Vi behöver mer av den varan.

Linni 9 månader

Mitt duniga yrväder till busbebis är vid nio månader ett fullfjädrat charmtroll som skrattandes visar upp sitt garnityr om åtta sylvassa små bissingar när hon med ett finurligt litet tjut smiter iväg när hon ska klä på sig eller få blöjan bytt. Hon rejsar runt i sin skuttande krypstil och reser sig mot allt som bara går att resa sig mot. En specialare är annars att snurra runt runt runt, ett trick som funkar både i små och stora cirklar. Längdmässigt har hon börjat dra iväg och använder numera i princip enbart storlek 80. Brorsan är den stående favoriten och det är oerhört roligt att busa och hissas i luften eller tumla runt i stora sängen. Hon gillar besök och folk och sover fortfarande två gånger om dagen. Nattetid sover hon fortfarande tätt intill mig och ammar ofta, ofta. Dagtid äter hon små portioner med god aptit, smakar på allt som bjuds och föredrar att hålla muggen själv när hon dricker. Hon är glad och lättsam, men väldigt bestämd och envis, och känns som en energisk och aktiv bebis. Hon har ingen direkt favoritleksak (utom de förbjudna såsom bakugan och lego i Isaks rum!), men gillar att riva klosstorn och smaka på små skräpiga saker som ligger på golvet under matbordet. Hon är rolig, vår galna lilla bebis, och idag sade hon sitt andra ord: tack! Annars piper hon mest bara ett olyckligt mamma när hon känner sig övergiven ;)