Det är konstigt hur en sån orimligt stor del av min hjärna kan arbeta på temat färg och form, samtidigt som den processar formuleringar på temat kompressionsbehandling, hissar bebis och pratar med storebror. Bloggens bristande uppdateringar härrör av total tidsbrist och den katastrofala bristen på sömn och energi. Om det visttnade dagens näsblodsattack på öppna förskolan. Det tycks numera vara farligt att snyta sig. Tredje natten med totalsabbad sömn var visst dödsstöten.
Igår var en sån sjukt trevlig dag alltså. På förmiddagen gick jag och Isak och köpte nya tomtekläder till honom, och svängde därefter in på en snabbvisit på öppna förskolan för en kopp kaffe och lite lek. Sedan marscherade vi hem och stekte blodpudding innan Isaks bästis Anton och min finaste Ida kom och underhöll oss i några timmar. Middagen lagades tillsammans med Maria och My och det kändes så rätt att äta tillsammans allihop. Hela mitt inre var idel leende när jag lyfte ut Isaks tripptrappstol så att My skulle få sitta på den :) Och när samtalet vecklade in sig i en dystopisk analys av Irlands ekonomiska situation, kändes det så himla fint liksom. Att utan sällskapet hade jag och Robert aldrig suttit kvar vid matbordet de där extra minutrarna, och då hade vi aldrig haft det där samtalet, och då hade min allmänbildning varit lite, lite mindre.
Dagens pepp är alltså sällskap. Vi behöver mer av den varan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar