Linni 13 månader

Kylslagna februari rusade snabbt förbi och nu står mars och droppar från taken med en glad femåring djupt nere i vattenpölarna. Det börjar osa vår ute. Inte den knoppsprickande, solvarma vår man kan avnjuta i vårt avlånga lands sydligare delar, utan en gnistrande vårvinter med kalla nätter och tinande dagar. Slaskig asfalt och gråa träd, framtinande hundbajsar och förrädiskt hala fläckar. Nej, i stan ska man inte vara dessa dagar - utan nergrävd i en snöhög på ett liggunderlag, blundandes mot solen. Mm. 

Min lilla Linnea blev plötsligt min stora Linnea, då min fina Ida födde en alldeles ny liten Linnea häromdagen. En liten smula som gjorde min kaka så stor, så stor. 13 månader har hon hunnit bli, den lilla vilden. Go och glad och alldeles galen. Hon älskar musik och både sjunger och dansar. Talar gör hon mycket lite än så länge, ordförrådet begränsar sig till mamma, pappa, Ija (=Isak), uh! (=upp), dä (=där), tá (=tack), bá (=lampa, tavla), vov-vov (=hund, katt och alla andra djur), bobaba (=bolibompa). 

Klättrar däremot, det gör hon. Hon klättrar upp i Isaks säng, upp i soffan, upp på pallar, upp på soffbordet, upp på köksbordet. Hon älskar att klättra upp och sätta sig liksom. Parkerar sin lilla blöjrumpa och bara filurar, njuter av sin placering, att hon kunde! Som tur är klarar hon oftast bra att klättra ner också. Hon lägger sig på mage och ålar sig ner, alldeles exemplariskt. Dock bonkar hon lilla huvudet säkert 10 gånger per dag och har nu spräckt läppen inte mindre än fyra gånger :( 

Sover gör hon däremot inte exemplariskt. Inte nattetid åtminstone. Hon utvecklas intenstivt och odlar kindtänder så det står härliga till, tre stycken har ploppat ut på bara en vecka. Snuttesnutt och tuttetutt är det som står på menyn fortfarande, och den här mamman börjar ledsna ganska mycket. Ett amningsavslut står på schemat, men vi har inte bestämt när vi ska orka ta striden... för strid kommer det att bli, den här lilla tjejen älskar verkligen att amma. Dagtid sover hon dock som en liten hemul i sin älskade vagn. Säger man: Vi ska ut och åka vagn!, kommer hon och lägger sig på overallen :)

Sen går hon stadigt nu för tiden, kryper ordentligt i klassisk stil och skuttar på rumpan ytterst sällan. Skor har hon ännu inte riktigt bekantat sig med, men det står ett par lånade gummistövlar och väntar på henne i hallen. Hon fick pröva ett par klassiska "lära gå"-skor förra veckan, men blev stående paralyserad och stirrade på de plötsligt så tunga fötterna. Fniss.

Hon är fortfarande lika glad i folk, och i synnerhet barn. Stående favoriten är och förblir dock brorsan. Det är livet på en pinne att få busa runt på golvet med honom, leka tittut och jaga/gömma-lekar. Klossarna är fortfarande fantastiska och träbilen från Ikea är minst lika rolig som den spelande bussen hon fick av farmor. Bada är otroligt roligt och hon klättrar i och ur badbaljan hur länge som helst, plaskar glatt och jagar bubblor. 

Jag visste inte att det var möjligt att älska två ungar såhär mycket. Myskorvar! :)