Klädutmaningen 2.0

Jag tillhör knappast de som har ett överflöd av kläder. Inte heller lägger jag några stora summor på kläder varje månad. Jag köper mycket second hand och har tur att få kompisars avlagda kläder när de köper nytt eller växer eller krymper ur - nu senast fick jag faktiskt två kavajer, en klänning, en kjol, en jeansjacka och en tröja av en av mina underbara Idor :) Faktum är dock att jag inte tycker att jag har nästan några kläder alls och i princip aldrig hittar något att ha på mig. Ändå är garderoben i princip full av någon märklig anledning... Personligen får jag inte ihop ekvationen alls, och därför har jag bestämt mig för att ge mig i kast med Klädutmaningen 2.0 i ett försök att rycka upp mig ur den här förlamande hemmatillvaron som tenderar att låsa fast mig i bekväma och skitfula kläder som får mig att känna mig ännu mer som en zombie. 

Utmaningens grundstomme är detta:

1. Inte köpa något nytt.
2. Gräva mig djupare in i mina garderober.
3. Använda alla kläder minst en gång. 
4. Undvika mina nyköpa kläder.
5. Om jag absolut behöver något nytt ska jag först se om jag kan låna, byta eller köpa begagnat.

Jag tänker dock inte undvika nyköpta kläder, utan bara undvika att utöka garderoben ytterligare. Här ska användas, testas och utmanas i första hand - och i förlängningen även rensas. Foton och löpande rapporter utlovas.

Åh vilken kärlek

Åh, vilken kärlek mitt hjärta svämmade över av ikväll när jag och min stora pojke efter Minimello sjönk djupare ner i soffan och tittade på Rampljuset och tillsammans kommenterade bidragen och förälskade oss fatalt i Messaround. Jag och min musikaliska, fantastiska unge! Med de långa femårsbenen upp över soffryggen och huvudet lutat mot min mage kändes han plötsligt så stor och jag fick en liten föraning om vad som kommer att hända de närmaste åren. Ett litet extra aha om vilken egen liten människa det här är. Och att vi trots det kändes som ett, för första gången på länge. Stunder som dessa kan man leva på länge.

Kavaj

Min dator är full av vackra och inspirerande bilder. Hela kvällarna sitter jag på etsy och favoriserar och drömmer mig bort. Klickar bloggar och inspireras. I mitt eget liv syns inte mycket av det, om man bortser från lite mörkbrun hårfärg och ett par nya jeansleggings. Den här bilden känns grå i jämförelse mot mycket annat, men rackarns vad snyggt jag tyckte att det här var.Kanske är det en kavaj som saknas i garderoben? Tveksamt, visserligen, men jädrans. Me likie.

Önskelista till min födelsedag

En akustisk gitarr med tillhörande fodral och stämningsmackapär.

Ett namnsmycke i den här stilen med LINNEA på ena sidan och ISAK på den andra.

En Easycare Regnbåge 4,7 m.

Det vegetariska köket, finns på t.ex. Adlibris. 

Breathtaking

Mer mer mer!

Smörfluga

Tänk om den här fina kudden hade varit i ett matt finmönstrat manchestertyg med ett broderi istället. 

Då hade jag köpt den. Jävla H&M.

Ett möte med vardagssverige

Denna torsdageftermiddag var barnen apor som hängde och slängde i rockhängarna som förvandlats till en spännande djurpark. "Jag är ap-pappan!", sade den ena. "Nej, jag är ap-pappan! Du är ap-mamman!", sade den andra. "Nej, jag vill vara ap-pappa!", protesterade den första. En av dem var min pojke, den andra en nyfunnen kamrat till honom.

"Ni kan väl båda vara ap-pappor?", föreslog jag. "Ni kan väl vara ap-pappor från olika familjer som träffas och leker med varandra?" Och så lade jag till med glimten i ögat till de övriga vuxna i sällskapet: "Eller också kanske ni är två ap-pappor i samma familj? En liten regnbågsfamilj?"

Mamman till den andra pojken stelnade till i sitt kroppsspråk och muttrade med emfas mellan sammanbitna tänder: "Jag ska inte säga nåt egentligen, men jag tycker inte att det är rätt! Jag tycker verkligen inte det! Det är fel!"

Jag blev alldeles chockad. Jag insåg liksom att pingstkyrkan kanske inte var rätt ställe att diskutera alternativa familjekonstellationer på, så jag sade ingenting. I efterhand ångrar jag det. Jag träffar så sällan människor utanför vår ordinarie bekantskapskrets att jag glömmer bort den trångsynthet som konformitet som är så utbredd i vardagssverige. Samma vardagssverige som röstar in Sverigedemokraterna i riksdagen. Den här andra mamman verkar i övrigt vara en så sund och fin människa, precis som den övriga familjen, en sån där sprudlande och glad vardagsnära go människa. Kanske var det därför jag blev så ställd. För mig är olikheter en sån naturlig del av vardagen. Definitionen av en familj är för mig inte "man + kvinna + barn", utan den föräldranärvaro, det samarbete och den kärlek man tillsammans lägger ner i fostran av ett barn. Om det sedan är i konstellationen av en kärnfamilj eller inte - det är av klart underordnad betydelse.

Men att jag som öppensinnad medmänniska inte förmår protestera när någon ger uttryck för konservativa, konformativa och förstelnade idéer. Det är egentligen först då jag blir rädd för världen.