Linni 13 månader

Kylslagna februari rusade snabbt förbi och nu står mars och droppar från taken med en glad femåring djupt nere i vattenpölarna. Det börjar osa vår ute. Inte den knoppsprickande, solvarma vår man kan avnjuta i vårt avlånga lands sydligare delar, utan en gnistrande vårvinter med kalla nätter och tinande dagar. Slaskig asfalt och gråa träd, framtinande hundbajsar och förrädiskt hala fläckar. Nej, i stan ska man inte vara dessa dagar - utan nergrävd i en snöhög på ett liggunderlag, blundandes mot solen. Mm. 

Min lilla Linnea blev plötsligt min stora Linnea, då min fina Ida födde en alldeles ny liten Linnea häromdagen. En liten smula som gjorde min kaka så stor, så stor. 13 månader har hon hunnit bli, den lilla vilden. Go och glad och alldeles galen. Hon älskar musik och både sjunger och dansar. Talar gör hon mycket lite än så länge, ordförrådet begränsar sig till mamma, pappa, Ija (=Isak), uh! (=upp), dä (=där), tá (=tack), bá (=lampa, tavla), vov-vov (=hund, katt och alla andra djur), bobaba (=bolibompa). 

Klättrar däremot, det gör hon. Hon klättrar upp i Isaks säng, upp i soffan, upp på pallar, upp på soffbordet, upp på köksbordet. Hon älskar att klättra upp och sätta sig liksom. Parkerar sin lilla blöjrumpa och bara filurar, njuter av sin placering, att hon kunde! Som tur är klarar hon oftast bra att klättra ner också. Hon lägger sig på mage och ålar sig ner, alldeles exemplariskt. Dock bonkar hon lilla huvudet säkert 10 gånger per dag och har nu spräckt läppen inte mindre än fyra gånger :( 

Sover gör hon däremot inte exemplariskt. Inte nattetid åtminstone. Hon utvecklas intenstivt och odlar kindtänder så det står härliga till, tre stycken har ploppat ut på bara en vecka. Snuttesnutt och tuttetutt är det som står på menyn fortfarande, och den här mamman börjar ledsna ganska mycket. Ett amningsavslut står på schemat, men vi har inte bestämt när vi ska orka ta striden... för strid kommer det att bli, den här lilla tjejen älskar verkligen att amma. Dagtid sover hon dock som en liten hemul i sin älskade vagn. Säger man: Vi ska ut och åka vagn!, kommer hon och lägger sig på overallen :)

Sen går hon stadigt nu för tiden, kryper ordentligt i klassisk stil och skuttar på rumpan ytterst sällan. Skor har hon ännu inte riktigt bekantat sig med, men det står ett par lånade gummistövlar och väntar på henne i hallen. Hon fick pröva ett par klassiska "lära gå"-skor förra veckan, men blev stående paralyserad och stirrade på de plötsligt så tunga fötterna. Fniss.

Hon är fortfarande lika glad i folk, och i synnerhet barn. Stående favoriten är och förblir dock brorsan. Det är livet på en pinne att få busa runt på golvet med honom, leka tittut och jaga/gömma-lekar. Klossarna är fortfarande fantastiska och träbilen från Ikea är minst lika rolig som den spelande bussen hon fick av farmor. Bada är otroligt roligt och hon klättrar i och ur badbaljan hur länge som helst, plaskar glatt och jagar bubblor. 

Jag visste inte att det var möjligt att älska två ungar såhär mycket. Myskorvar! :)

Linneakläder

Polarn och pyret frestar med fina vårkläder, såsom dessa leggings. Min galna clownunge skulle vara urgullig i dem! :) Kanske man kunde matcha med den här cardigan? Laredoute brukar inte ha mycket som faller mig i smaken på barnsidan, men den här klänningen kliar det i fingrarna att klicka hem såhär på slutrean... Och nu när byxorna börjar bli korta igen, sneglar jag åt Lindex alltid lika fina barnmode och i synnerhet till exempel de här byxorna och bodys i stil med denna. Men Linni blir inte direkt stillsammare av sig, och jag har börjat ge upp det här med bodys eftersom projektet knäppa knapparna blir mer och mer tröttsamt. Hon är fin i tunikor, de passar henne och tillåter henne att klättra och röja precis så mycket som hon vill, och så slipper man glipan mellan tröjan och byxorna :) Mjuka trikåtunikor ska det vara, typ såna här, såna här eller en sån här. Leggings är ju på modet, så det finns ju i överflöd i butikerna, men strumpbyxor är bättre för oss, eftersom unga damen bara drar av sig strumporna annars. 

Alltså, jag vet ju att det bara är kläder, men fy vad jag önskar att vi hade råd att köpa av de dyrare märkena också. Moloklänningen jag länkade till är ju fullkomligen underbar! Jag känner mig så begränsad ibland! Men genom att blanda lite här och där tycker jag ändå att min lilla Linnis blir riktigt fin :) Känner att det börjar vara dags för nya bilder snart, men alla kort blir suddiga nuförtiden ;)

På inspirationsjakt

Imorgon bär det av åt Ikea till. Vi har tyvärr ingen förmögenhet att spendera, även om jag gärna blir helt shoppaholic när jag är där och vill köpa, fixa, organisera, strukturera, piffa och snitsa tills hemmet är fabulöst fantastiskt! Hundralapparna rullar iväg och jag blundar nästan när jag står i kassan ;) 

Bilden ovan kommer från Ikea hacker och handlar om kalasballonger! :) Jag är på inspirationsjakt ikväll! :)

Fyra osorterade

Ibland vill det inte matcha, men är fint ändå! Man behöver ju faktiskt inte bära kläderna i kombination, eller hur?? Igår kom jag hem och höll på att svämma över av Linnea-kärlek när den färgglada lilla ungen kom lallande mot mig i hallen med sin klargröna tröja med en blå räv på och ett par lilarandiga leggings. Så fin! Jag brast ut i spridda hurrarop över klädkombon och älskade maken bara tittade skeptiskt på mig: "Jag tyckte det såg hollo ut, men tyckte att det fick vara så..." Hoppsan.

Ettårs-Linnea

Den här månaden när Linnis är prick ett år är en ganska festlig tid. Förutom att hon firat med att vara förkyld och magsjuk och förkyld igen i inte mindre än sammanlagt 5 veckor på raken, så är hon go och glad mest hela tiden. Förutom när hon lägger sig dubbelvikt på golvet och fullkomligen yyyyyylar av besvikelse och frustration. Vi fnissar lite åt spektaklet och tänker att det måste vara jobbigt att vara så liten och vilja så mycket. Tänk att alla känslor kan vara så stora! 

Det är en energisk och mycket bestämd ung fröken vi har att göra med här. Busig, skrattig, stundtals riktigt flamsig, men oerhört viljestark och envis som en gammal åsna! Hon pratar inte mer nu än vad hon gjorde för en-två månader sedan, det är fortfarande bara mamma och Ija (Isak) och dä! (där) som kommer frekvent. Någon gång blir det pappa och ta! (tack) också. Men kommunicerar, det gör hon! Genom att peka, frusta, låta äh äh äh, kasta sig fram, skrika, klättra, slänga sig på golvet, sträcka upp händerna, räcka fram lilla pekfingret och ge oss små skatter hon hittat på golvet. Med blickar, kroppsspråk, ljud. Ibland känns det som att vi förstår varandra, men betydligt oftare gissar vi bara. 

Ofta sitter vi vid middagsbordet och fattar noll. Eller, vi fattar ju att hon vill ha nåt - inte det hon fått - men vaaaaad? Till slut kan det visa sig att det var ett glas mjölk ur mammas glas, inte ur pipmuggen, och att det inte var potatisen hon ville ha, utan potatisskalet var mycket viktigare att undersöka. Och barnskedar i plast kan vi ju glömma, det ska vara riktiga små bestick! Och det går inte för sig att äta med händerna, nä-ä. Nej, mat kommer på gaffel, så det så! Och allt ska ske i en speciell ordning, annars blir det yl och kaos och kalabalik. När hon ätit det hon vill ha från tallriken, får inte tallriken längre stå kvar på hennes lilla plastbord, då ska den flyttas till matbordet. Och gaffeln också. Då vill hon dricka, och då ska muggen flyttas från köksbordet till hennes plastbord. Och när hon är färdig med drickan ska muggen tillbaka till köksbordet, medan tallriken och gaffeln ska tillbaka till hennes lilla bord. Tjorvunge! Gör man fel blir hon sur, puttar bort grejerna med sina små händer, ylar missnöjt och viftar och försöker få oss att förstå. Till viss del får hon som hon vill, till andra delar får hon tjura. Speciellt taskiga är vi när vi spänner fast henne med bälte i matstolen. Då blir hon som galen ibland, men man har faktiskt inget val, för är hon inte fastspänd ställer hon sig upp och klättrar upp på bordet. Fort går det! 

Det bästa som finns är fortfarande att vara i Isaks rum. Hon stoppar inte längre allt i munnen på samma sätt, så nu för tiden går det faktiskt att ha henne där kortare stunder. Men det måste vara under sträng uppsikt, för hon har en enasteående förmåga att plocka sönder saker. Allt är så spännande, allt måste undersökas! Bästa leksaken där inne är trummaskinen. Den slår hon på och sen sitter hon och trycker på knapparna och lyssnar på de olika förprogrammerade trumkompen, och trycker lite extra på oh oh!-knappen. Annars är lego och bionicle och bakugan fortfarande mycket intressant. Allt som är smått och livsfarligt typ. Och pokémon-figurerna är tydligen oerhört fina också, de vill hon gärna hålla i och gå omkring med. Hon har vissa saker hon tycker är extra fina. En reflex är hon till exempel mycket förtjust i, och bandybollarna har ju så roliga hål! Och klossar är roliga. Leksakerna ska ha en speciell känsla och vara av lagom storlek för lilla handen, då blir de poppis. När hon fyllde ett fick hon badleksaker av oss i present, och det var verkligen succé. 

Bada är lika roligt nu som tidigare, och nu för tiden kommer hon krypande och klättrar i badbaljan själv när det vankas bad :) Dessutom har hon börjat gå mer och mer, och väljer nu allt oftare att promenera istället för att krypa eller skumpa fram. Det är till och med så att jag börjat fundera på om man kanske måste köpa henne ett par skor?

En annan rolig sak är att hon dansar. Hon älskar musik och står och diggar och klappar händerna när hon hör musik på tv:n :) Och så är hon tydligt präglad av barnprogrammen och reagerar tydligt när det blir Bolibompa. Efter maten lallar hon efter Isak och vill vara med honom i vardagsrummet när han tittar på Bollis. Det tycker jag är himla gulligt :) 

Jag börjar vara lite sugen på ett amningsavslut snart. Börjar känna mig färdig, och känner att det skulle vara skönt att få ha fina bh-ar igen och söva om genom att bara ligga nära istället för att amma. För tänk vad fint det skulle vara att få lite mer frihet nattetid? Kanske sova borta en natt eller så? Jobba något extrapass kanske? Men Linnis är långt ifrån färdig, så det är bara att gilla läget ett tag till. Hon är mitt i en intensiv utveckligsfas just nu, så det känns inte riktigt som läge att göra ett abrupt avslut på något hon tycker så mycket om. 

 

Dot com

En rund anslagstavla känns ju mycket roligare än något annat, eller hur? Och ovanför Isaks skrivbord vore det alldeles grejt! 

Livet med en femåring

Min älskade son fullkomligt vibrerar av vetgirighet, experimentlusta och grubblerier just nu. Kvällsläsningen bestod av en faktabok om rymden idag. Rymden är spännande och fascinerande, de existentiella och religiösa funderingarna många och invecklade. Frågor om livets beskaffenhet och universums ursprung och uppkomst är inte ovanliga i det Bäckska hemmet för tillfället. Vi diskuterar gud och Jesus, naturkrafter, människans påverkan på vår planet, vår miljös påverkan på oss --- varenda sten vill han vända på, varenda fråga kräver sina svar. Vid tandborstningen ikväll funderade han över Big bang och utbrast: "Om det inte finns någonting, hur kan det då bli en stor smäll? Hur kan någonting explodera ur ingenting?" 

Han blir lycklig när man tar sig tid att förklara, ta reda på, visa. Han tränar på sociala koder och konfliktlösning, medlar, förklarar, funderar. "Varför gjorde han så? Varför sade han så?" Timtal kan han sitta och knepa och bygga med sitt lego - och andra dagar ligger han lika många timmar nedanför våra fötter och suckar åhhhhhhhh åt alla förslag. 

Han är självständig, driftig, kompetent - och samtidigt kramig, varm, mjuk. Han är fem och ett halvt år, kroppen skjuter iväg i höjden, skor blir för små och  han skrattar när han tar på sig kläderna som var i rätt storlek bara för några dagar sedan. "Men mamma, de här byxorna är ju alldeles för små!" 

Ibland vill jag dra i bromsen. Fånga tiden! Han är så fin just nu. Jag vill få behålla min femåring ytterligare ett tag. Jag vet att jag inte har så lång tid kvar med en liten kuring i soffan, ett varmt huvud som knosar in sig i armhålan och vill ha mammakärlek och högläsning. Snart kommer han ligga där med långbenen över ryggstödet och läsa fantasyböcker och spela tv-spel och cykla till kompisar. 

Samtidigt är jag så nyfiken på den person han är på väg att utvecklas till. Min fina lilla kille.