Jorå...

Jorå, jag klädutmanade idag också. En Bondelid-klänning inköpt på en MQ-rea lagom till jag tog examen förra året, svarta leggings och en benvit??? lång stickad kofta från Gina Tricot, köpt för flera år sen. Jag har varit flott som bara den hela dagen i min fina outfit, kombierad med både smink och fina, svarta påfågelörhängen från H&M. Både långa koftan och klänningen var riktiga garderobsvärmare, så det var roligt att jag kom mig för att använda dem trots att vi bara skulle göra helt vanliga föräldraledighetsaktiviteter. Trött som en jävla gnu har jag varit hela dagen efter ytterligare en skitnatt där Linni för ovanlighetens skull vaknat och varit jätteledsen och inte kunnat somna om. Att hon vaknar är ingen ovanlighet, vi tillhör ju de där som ligger i hårdträning för att ta hem världsmästartiteln i maratonamning nattetid ;) Ledsen brukar hon dock aldrig vara. 

Sen har jag flängt runt med barnen hela dagen på både Minimys och eftermiddagshäng hemma hos nyfunnen Isak-kompis. Roligt men väldigt intensivt. När vi kom hem lagom till en föga inspirerad stekt korv-middag, möttes vi av beskedet att en stor vattenläcka på Prästholmen medfört att vi inte hade något vatten hemma. Som tur var hade mamma och pappa vatten i kranen, så vi åkte dit och fick oss middag istället. Typ världens godaste restmiddag med stekt kött, karl johansvamp-sås, pasta och en riktigt lyxig sallad med fetaost. Allt gott. Mycket gott till och med! Dessvärre bidde det inga utmaningsfoton. Men imorgon kanske det blir bot och bättring? 

Kvällen har tillbringats i koma i soffan framför SOS Västkust, ett av få program jag faktiskt ser nu för tiden. Jag har ett desperat behov av Kontakt Med Verkligheten. Och jobbet! Saknar de sidor av min personlighet som jag får utlopp för som sjuksköterska. Saknar mina patienter. Särskilt vissa av de återkommande hudpatienterna som man faktiskt har chans att etablera en mer personlig kontakt med. Ska verkligen bli roligt och spännande att börja läsa kursen om långsamläkande sår på måndag! :)

ABC

Klädutmaningen 2.0, dag 3

Idag är jag så trött att ögongloberna gör ont. Jag håller krampaktigt fast i min kaffekopp och brottas med den intensiva känslan av att inte vilja vara med. Såna här dagar börjar nedräkningen till kvällen redan när man kliver upp på morgonen och mantrat: "Det blir en ny dag imorgon" ekar inom mig. 

Men för fan. Här kan jag ju inte lägga mig ner och dö! Klädutmaningen håller mig faktiskt uppe än så länge. För efter morgonens rutin 1) Lämna Isak på dagis 2) Söva Linnea i vagnen på väg hem från dagis 3) Diska medan kaffet bryggs färdigt, kom nämligen nummer 4) Rapportera Klädutmaningens framsteg. Så here we go, som de säger i det stora landet i väster. 

Idag var verkligen Klädutmaningen en Utmaning. Det blir lätt så när man helst bara vill krypa ner i en håla och självdö. Efter stort huvudbry bidde det till slut en tegelfärgad topp med trefjärdedelsärm och dekorativa knappar. Inköpt på Lindex förra året när jag var nygravid. En sån där topp som är väldigt förlåtande mot både en växande mage och postgraviditetskilon i och med empireskärningen. Urringningen funkar hyfsat än så länge med mina amningsbröst ;) Värre blir det när luften pyser ur dem när jag slutar amma och de faller ihop till sin vanliga b-kupa. Haha. Toppen förtjänar hursomhelst att vara med i klädutmaningen eftersom jag så sällan använder den såhär i amningstider, eftersom man snör åt den via ett band under bysten som knyts bakom ryggen. Till detta har jag svarta manchesterbyxor, inköpta på en Lindex-rea i våras nån gång. Ett sånt där fullkomligt felköp, såsom så många av mina byxinköp är. Så fort de blir varma, tappar de formen och börjar glida ner, och dessutom är de för stora över magen. Jag gillade modellen jättemycket, eftersom de är tillräckligt högt skurna för att inte visa rumpan när man sitter ner. Men vad hjälper det när brallorna ändå glider ner?

Suck, det var inte bara magen som försvann när Linnea kom ut - jag tappade dessutom rumpan, vilket gör byxor till ett projekt i sig. Det är inte längre så enkelt som att köpa ett par brallor i 38/40 och förvänta sig att de ska passa. Nä-ä då, för då hänger de som påsar över arslet. Min fina päronröv, vart har du tagit vägen?

Syskonkärlek

Mina goa glada ungar ger syskonkärlek ett ansikte. Puss på er!

Gilla

Titta vilken fin Facebook-wannabe-grej jag fått hjälp att fixa. Orkar man inte kommentera med ett litet hepp eller pepp, kan man helt enkelt klicka i rutan. Done!

Status

Snordyrt, skitsnyggt. Almedahls vet vad de gör!

Skissade förresten upp en enkel tavla för en stund sedan. Fingertopparna känns lite domnade av gitarrplonkandets D - D7 - A7 - G --- och Linni sover sådär skönt som barn bara kan göra väl påpälsade utomhus. Melissa Horn sjunger för mig på Spotify och jag har precis insett att jag snart är student igen. Hihi.

Klädutmaningen 2.0, dag 2

Milda makaroner alltså, jag vaknade i morse och insåg att jag var med i en klädutmaning. Tröttheten omfamnade tanken att bara skita i allt och ta på mig mjukisbrallor och en av makens XL-tischor, men när jag väl släpat mig upp skärpte jag till mig. Det bidde inte mindre än nya kjolen jag fick av Ida, svarta leggings och en svart plyschtröja med lite båtringning i halsen, känguruficka på magen samt lätt utställda ärmar. Köpt för nästan ingenting på Pingstkyrkans second hand, men ursprungligen från Indiska. Jag känner mig helt okej alltså. Kjolen är lite lustig längd på mig, men jag kanske mest är ovan? 

Ibland när jag tar på mig lite (för mig) udda kläder, kommer jag på mig själv med att fundera på vad Trinny och Suzannah skulle säga. Haha. Men allvarligt alltså, jag skulle gärna ta emot råd vad gäller vilket klädsnitt, vilka färger och vilka material som passar min kropp bäst. Så man slipper känna sig som att man går runt i tehuva och morgonrock.

Men nä, nu ska jag dricka mera kaffe och plinka lite gitarr medan bebisen sover. Det gäller att passa på!