lördag 18 september 2010

Min lilla rumphasare

Linnea är numera en rörlig liten bebis. Hon sitter på rumpan och hasar sig baklänges tills det tar emot, glatt tjutande i en hög och gäll ton - skitnöjd. Man får mer fräs om man tjuter, det är tydligt. Emellanåt sätter hon sig upp och viftar med benen, och då och då blir hon så ivrig att hon likt en katapult flyger framåt och landar på lilla näsan med ett stort bonk. Sjukt söt är hon i alla fall, det kan jag berätta.
 

2 kommentarer:

  1. Susanna: Nu har hon nästan helt slutat hasa bakåt, det verkar som att hon nästan glömt hur man gör. Däremot glädjehoppar hon framåt. Hon sitter liksom och småstudsar på stället och kan förflytta sig nån meter på bara en liten stund. Hihi. Men faktiskt tränar hon just nu mest på att komma från sittande till magläge, samt från ryggläge till sittande. Och så varvar hon med att ligga och träna armarna i någon slags armhävningar, och att försöka ta sig framåt i någon slags ålning medelst hasning. Fast det går dåligt på den punkten, kan jag meddela, det är bara näsan i backen och frustration mest hela tiden.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...