Men vad gör det att ungen vaknar för femtioelfte gången när man istället för bara hulkande maamammmmaaaaa:n möts av små tassande steg i lillhallen och en ögongnuggande ett och ett halvt-åring tultar mot en med fleecefilten i högsta hugg? Lilla hjärtat. Nu ligger hon här bredvid mig i sängen, ingosad i filten och sover sött till mitt knattrande, medan minuterna tickar sig fram och tystnaden sänker sig över lägenheten. Isaken dunar in i sin säng efter en mamma och Isak-kväll med ohemult mycket godis, kramkalas och How to train your dragon på dvd. Älskade maken är på dubbelt galej - både som sällskap och chaufför. Det unnar jag honom :) Min förra helg ligger fortfarande som ett kärt minne när vardagen åter breder ut sig. Långt ifrån måttfulla kräftkalas med tema frosseri, fylleri, kärlek, vänskap och Spotify premium är välkomna inslag i den annars så välordnade familjelunken. Barnvakt ja tack. Men som älsklingen sade häromdagen: Jag längtar efter att vara med bara dig. Nykter! Alltför sällan unnar man sig vardagsbarnvakt blott för sin egen skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar