Det är tomt och tyst i det Bäckska hemmet. Storebror Vilden är i Bredåker på sommarkollo hos kusinerna och rasar av sig under Bredåkersveckan. När jag pratade med svägerskan igår eftermiddag, berättade hon att det visst blev lite sent igår - "han somnade medan jag borstade tänderna". Dessutom hade han vaknat strax före halv nio på morgonen(!) Detta är alltså pojken som aldrig i hela sitt liv sovit längre än till kvart i sju. Förutom när han är hos Ronny och Annica då, för då är han uppe halva natten. Men det får man vara när man är på sommarkollo, så det så! :)
Det är ovant med tystnad och tomhet i det Bäckska hemmet. Vi tittar på varandra och undrar vad vi ska göra nu. Vi är ju för oss själva liksom, vi har ju bara en bebis! Jag och Linnea har tagit några långsamma, lugna dagar. Igår var vi på stan med mormor och köpte kläder till Isaken, men annars har vi mest slappat och passat på att göra saker utanför hemmet en stund på kvällarna. Befriande i sommarvärmen! Det känns som att batterierna fylls på när vi får vila oss från trotskonflikter och storebrorsfrustration i några dagar.
Linnea har genomgått något slags utvecklingssteg igen och tagit ett litet språng i utvecklingen. Sedan några veckor tillbaka vänder hon sig både från mage till rygg och från rygg till mage, men hon har inte riktigt fått kläm på hur man gör ännu, utan det sker mer slumpartat och av frustration snarare än vilja och fokus. Vid den här åldern satt Isak och lekte med leksaker på golvet och hade börjat utforska rummet utanför filten, så det känns lite udda att den här tjejen är så nöjd på sin lilla plätt. Men barn är ju precis så olika som de är, så det är ju inte så mycket att göra. Hon har börjat bli rädd för främlingar, samt för morfar och farfar som hon tidigare tyckt mycket om. Hon blir mer och mer nyfiken på omvärlden och börjar kännas som en bebis snarare än en liten baby. Go och glad med två vassa små tänder i underkäken som skymtar när hon ler med hela ansiktet. De mandelformade ögonen glittrar och små gladtjut kommer medan hon sprattlar lyckligt med hela kroppen. Hon är glädje.
Amningsproblemen fortsätter och jag har börjat känna mig ganska låst vid hemmet måste jag säga. Skruttet vill ju bara amma när jag ligger hemma i sängen och det är mörkt, svalt och tyst omkring henne. Det är lite svårt att uppnå de kriterierna när det är sommar och jag är ensam hemma med henne och storebror. Många gånger har jag funderat på att lägga ner amningen och gå ut i köket och blanda ersättning istället. Men det bär mig emot. Jag trivs ju så himla bra med att amma, och vet med mig sedan min förra amningskarriär att det är en fas som går över. Igår var jag sjukt nära att lägga ner alltihop av ren frustration, men så satte jag mig och läste i amningsbloggen och pratade lite med väninnorna på sjalbarn, och stärkt av detta kom jag fram till att jag ska fortsätta amma precis som vanligt. Till syvende och sist är min unge en människounge och ingen kalv - alltså ska hon äta människomjölk och inte komjölk. Så enkelt är det ju egentligen, även om modersmjölksersättningen nu för tiden ju är mycket bra och så långt som möjligt anpassad efter små människobarn. Jag har mjölk till henne och trivs med att amma - varför ska jag då låta våra sociala konventioner och samtidssamhälle komma emellan mig och min älsklingsbebis? Nej, det blir till att möta verkligheten med anda medel istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar