Annas nya ögon

Såhär såg Anna ut i förmiddags. Linnea låg och sov och jag försökte göra det bästa av min vara hemma med sjuk Isak-tid för att inte helt gå sönder av tristess, instängdhet och frustration. Ibland njuts 5-åringar bäst i små doser. Faktum var att jag var avundsjuk på att Robert skulle få åka iväg till universitetet imorse, trots att jag visste att han var trött som en skjuten gnu... Han sov i princip ingenting i natt och jag har faktiskt fått rätt mycket mer sömn än honom trots att jag både ammat lillsnutt och legat i Isaks hårda säng och klappat sjukling... men ändå. Ändå var jag avundsjuk. Tänk att bara få åka iväg och fokusera på sig själv i några timma. Vad underbart det vore!

Det vore bra för mig att få komma hemifrån några timmar här och där. Jag har verkligen börjat ruttna på den här hemma-tillvaron, och det blir så extra märkbart när man är hemma med ett småsjukt och understimulerat förskolebarn... Ändå vet jag att det här är den bästa tiden. Det är sista gången jag är hemma med barn såhär, och jag försöker ha vett att verkligen njuta av möjligheten. För den här tiden kommer aldrig tillbaka. I resten av livet ska man slita och dra på en arbetsplats och tillbringa merparten av sin vakna tid där. Resten av småbarnstiden har man bara några pyttiga veckors semester per år att se fram emot att få spendera ostört med sina barn. Nej, man borde inte längta tillbaka till arbetet. Och egentligen gör jag väl inte det heller, jag vill ju faktiskt vara hemma. Men jag önskar mig lite mer balans mellan mina olika roller här i livet. Jag definierar mig nog som människa mer än mamma - och som människa har jag fler behov än att vara älskad av mina barn.

Nej, dags för makeover tänkte jag och sprättade snabbt bort hennes tättsittande ögon. 

Med knappnålar med stora huvuden, markerade jag ögonen. Gott så.

Och så var det dags för pilleriet. Att brodera nya ögon. Jag måste ha duttat fel med blyertspennan, för resultatet blev glesare än provnålningen. Men jag är ändå mer nöjd med henne nu än vad jag var innan :) 

Ta-daaa! Här är nya Anna! :)

Det där med dockor...

När Isak var liten, fick han en waldorfdocka i present av sin mormor. En söt ganska androgyn docka med kort, ljust och lite rufsigt hår och blå ögon - lite smålik den lilla pojken. Jag tyckte det var en fantastisk present, så klart att pojken skulle ha en docka! En docka är ju den ultimata rolleksleksaken, en klockren möjlighet för barnet att med enkla medel bearbeta sin vardag genom leken. Isak var dock aldrig speciellt intresserad av den, och trots att både mormorn och mamman försökte involvera dockan i kaffebjudningar och "natta dockan"-lekar, och den till slut fick namnet Anna, blev dockan aldrig någon favoritleksak. Det lilla yrvädret föredrog att köra rally med barnvagnen och klä av dockan naken och slänga henne i nåt bortglömt hörn istället och så snart han började göra sin röst hörd om vad han ville ha för leksaker och vad han inte ville leka med, deklarerade han att dockan skulle bort. Så: sorti.

Nu har jag plockat fram Anna igen från kartongen i förrådet och dammat av henne. Hållt i henne, känt på henne, klämt på henne. Liksom lärt känna henne. Linni lyste upp när hon fick syn på dockan och ville genast bebispussa och smaka på henne :) Igår köpte jag broderigarn för att brodera om hennes ögon, som jag inte tycker om. De sitter lite för tätt och får henne att kännas lite påträngande. Hennes lilla säng ska målas vit i samma veva som jag målar Linneas barnbord vitt, och så ska hon få nya kläder och sängkläder. Jag ska sy en liten dress av några avlagda gamla kläder, det jag tänker mig är en trikåtröja och ett par muddbyxor i velour - såna som Linnea själv har. Det blir remake för hela slanten, och så ska Linnea få henne i julklapp, tillsammans med docksängen och lite annat :)

Porslinsdockor är jag nästan lite rädd för och plastdockor har jag aldrig tyckt om. Det är något obehagligt med deras förstelnade ansiktsuttryck och stela kroppar... Tygdockor däremot! De är härliga. En docka ska ju vara en kompis, någon att krama, ta hand om, leka med. En plastdocka har fördelen att man ju kan bada den och att den går lättare att torka av om man smutsar ner den, men sedan tar fördelarna enligt mig slut. Så den första dockan blir helt klart en tygdocka. Enligt waldorfpedagogikens tankar är en påklädningsdocka för komplicerad för ett såhär litet barn, och en påsdocka vore att föredra, men jag gillar inte idén att köpa en ny docka bara för att hon inte kommer klara av att ta av och på kläderna just nu.  

När det kommer till utseendet har just waldorfdockor aldrig fått mitt hjärta att klappa riktigt hårt. Jag tycker att de är lite för "blanka" i ansiktet och lite för ...opersonliga.., trots att hela grejen med dem ju är att de är just personliga. Då finns det andra dockvarianter som är betydligt trevligare: Fröken Skicklig till exempel, gör helt fantastiska dockor! Jag skulle (nästan) kunna leva med vårt elände till badrum bara för att kunna norpa en av platserna till hennes nätbaserade dockkurs i höst... men det är bara att inse att det inte är tid för det just nu, utan att jag får göra det någon gång i framtiden. Dock har ett litet tankefrö fötts i mig. Att jag kan väl sy en docka ändå? Utan kurs? Läsa i lite dockböcker, knåpa lite själv, fråga någon klok... Hos Siw Rosander kan man beställa materialsatser till waldorfdockor, och med lite modifikation på mönstret och redgarnet utbytt mot mohair à Fröken Skicklig kanske det kan bli något mysigt av det hela trots att jag är totalrookie på dockor? Min tankedocka ses till vänster. Ganska söt, visst? :)

Bakugan-ask

Istället för att köpa Isak en Bakugan-ask för över hundrafemtio spänn, letade jag bland återvinningssoporna under diskbänken och gjorde en egen. Det enda som behövdes var en tom äggkartong och lite akrylfärg att kludda på. Arbetstid för hela asken var väl kanske två timmar, exklusive lite torktid här och var, och sonen är så nöjd och glad över att kunna ha sina Bakugan samlade i en snygg ask :)

Bebiskläder

Det blir lätt att jag snöar in på såna här sötsaker när jag tittar på kläder till Linnea. Robert tittade trött på några av mina förslag häromkvällen när jag satt och utbrast mina åhhhh och naaahhh och frågade försiktigt varför allt måste vara så blekt? 

Dagen efteråt kände jag mig nödgad att inte göra hela hennes höstgarderob just blek, och köpte ett par superfina randiga velourbyxor och världens finaste body till henne för en av Lindex rea-kuponger. 

Andra iakttagelser är att Linnea blir oerhört kall av att ligga på golvet och snurra och försöka åla och ha sig, och att hon därför skulle behöva lite varmare kläder än vad jag tar på henne nu. Samt att det är omöjligt att ha strumpor på henne, eftersom hon bara drar av sig dem. Idag har hon haft kalasklänning på sig, och därför haft strumpbyxor. Victory! Här skall införskaffas strumpbyxor istället för strumpor - jag har överlistat både kylan och hennes små nypor. 

 

I övrigt undrar jag hur den som designade pyjamasar med knappar egentligen tänkte? Har de någon gång försökt ta på en bebis en pyjamas själva? Var dessa bebisar månne tro sovandes? Min bebis ligger åtminstone inte stilla många sekunder nu för tiden, det är ett evigt vända-tillbaka-bebisen-på-rygg och hämta-tillbaka-bebisen-krig så fort något ska göras. Jag blir svettig bara jag tänker på det! 

Nej, tacka vet jag Kappahl som har fattat grejen. Dragkedja ja tack.

Gult är coolt

När Isak valde den nya gula collegetröjan imorse ...

... både att ha som hemma och mysa när man är småsjuk-tröja ...

... och gå på farfars 65-års-kalaströja ...

... insåg jag att den gult-älskande storpojken behöver få mer gult i sin garderob.

Så nu har jag passat på att surfa gula barnkläder när maken är med Marcus och tittar på film och pratar strunt. 

Jag har lust att köpa alltihop, bara för att jag vet att han blir så glad för gula kläder :)

Problemet är bara att han måste växa i nästan ett år till för att kunna ha merparten av kläderna ovan, och om ett år är det ju inte alls säkert att han vill ha gula kläder längre. Allt verkar ju vara töntigt nu för tiden, även om han inte använder det ordet. Idag höll jag på att smälla av när han drog sig lös från min hand utanför farmor och farfar och deklarerade: "Jag är faktiskt så stor nu att jag inte vill hålla handen. Bara om jag ska gå över gatan!" Där stod han i sin nya svarta höstjacka med orange detaljer från InterSport och den grårandiga Firefly-mössan och nya goretexdojjor och supersnygga Bamse-jeans med flerfärgad mudd och jag bara tänkte att någon måste stoppa tiden, han är ju snart en skolpojke!!! 

Fattar inte vart tiden tar vägen alltså. Innan jag vet ordet av är det Linnea som står där och kräver att få nya galonisar istället för att använda brorsans gamla, eftersom de är för killiga. FattaruinteensDET mamma! 

Glitteröga

När det är såhär ruggigt ute känns det onekligen som att sommaren är förbi. Men då är det härligt att titta tillbaka på sommarbilderna och drömma sig tillbaka till barfotaväder och solhattar. Här sitter lilla sötsnöret i vagnen och filurar medan brorsan motionerar mamman och pappan med cykeln då vi just tagit av stödhjulen. 

Klicka gärna på kortet och titta närmare på blänket i ögonen. Vem ser ni där? Fotografen! :) Mobilkameror idag är inte vad de var när jag köpte min mobil ;)

Ringsjal säljes

Nu säljer jag vår fina Hoppediz Hamburg! Den är en riktig goding - supersnygg till jeans!! - men som tyvärr inte används här hemma. I dessa tider av penningnöd är det därför dags för den att flytta.

 

Den är sydd av finaste Sandra och har silverringar i storlek L. Vikningen är en ringo-vikning. 

Medföljer gör även en fin liten förvaringspåse :)

Pris: 250 kronor pluss frakt. 

SÅLD

Bor man i närheten kan man förstås komma förbi och hämta den. Då ingår kaffe samt som bonus att bli ihjälsurrad av vår pratglada femåring och vår glädjetjutande sötbebis. Det ni! 

Peru-sjalen säljes!

Trikåsjalarnas tid är förbi för oss och jag rensar i sjalförrådet. Min kitchiga "Peru-sjal" säljes därför nu på Tradera - passa på att införskaffa en myssjal till ruffiga höstkvällar! :)

SÅLD

Observera att bebisen på bilden inte ingår i köpet ;)

Hej!

Hej! Jag heter Linnea. Jag är en busbebis som gillar att äta på saker. Lite mat slinker ned emellanåt, men mest är det annat som är spännande att smaka på. Som mammor, pappor, händer, storebrorsor, bordsben, köksbordet, kläder ...

... klossar ...

... strumpor ...

... kameror ...

Allt ska jag lära mig att känna igen! :)

Mjuka paket

Till min stora glädje såg jag att jag inte behöver anstränga mig att sy eller virka egen leksaksmat till Linnea. Ikea har ju redan gjort jobbet åt mig! *vågen* Jag tänker köpa det här i förebyggande syfte så snart vi åker till Ikea, för de kan ju verkligen konsten att sluta tillverka saker som jag vill ha. Sen får de ligga här hemma och invänta hennes andra jul eller något i den stilen, för det är väl ingen idé att ge en ettåring en spis och leksaksmat väl? 

Däremot var jag och second hand-shoppade lite mjukt tyg idag till något som ska bli ett lapptäcke så snart jag har något att fylla det med. Någon läsare som har till exempel ett gammalt barntäcke att skänka mig? Det ska bli ett överkast/barnfilt lagom stor till spjälsängen :) 

Tyvärr såg jag att min prickiga vaxduk var restnoterad på stoff och stil. *gråååååååt*