Färglöst grått

Mitt i allt det färglösa gråa där ute idag, hittade jag några lila löv. Har nog aldrig sett lila löv förut...

Har ägnat hela dagen åt tråkig byråkrati. Ringa arbetsförmedlingen, besöka arbetsförmedlingen, köa på arbetsförmedlingen. Ringa vikarieförmedlingen, ringa löneassistenten för arbetsgivarintyg, fylla i formulär. Måste komma ihåg att ringa kommunen imorgon för att få nedsättning av dagisavgiften också. Och att faktiskt fylla i formuläret om havandeskapspenning och posta den till Försäkringskassan. Och låta min kära chef fylla i ena halvan. Sånt här byråkratiskt tjafs gör mig så himla trött alltså. Vad enkelt det hade varit om jag bara hade fått jobba kvaaaaaaaar tills jag skulle gå på mammaledighet!

Piggade upp dagen med att titta på barnkläder på Kappahl och att köpa garn till en babymobil som jag ska virka. Nu ska jag hämta Isak från förskolan, dricka te och laga älggryta. Försökte mig på att skriva en matplanering, men jag lyckades inte. Känner mig inte upplagd för organisering idag, vill mest bara ligga i soffan och mysa. Och att nån annan ska laga bloggen åt mig.

Söndagsbak

Söndagen bjöd på knubbiga, väldoftande limpor som maken hann slänga ihop medan jag satt och segade vid köksbordet. Quite impressive, I must say! :)

Den snygga kökshandduken kommer från Hemtex och är en födelsedagspresent jag fick av modern nu i höstas. Fräscha kökshanddukar gör faktiskt mycket för ett kök, det insåg jag när jag hängde upp de nya. Faktiskt blev det så mycket trevligare att använda kökshanddukar helt plötsligt, att jag faktiskt bestämt mig för att införskaffa några till. Nog för att de gamla ingosade fortfarande duger, men jag orkar inte laga hängare och dona, så trots att doften påminner om farmor och mormor, känns det som att de snart får kila vidare...

Avslappning kontra anspänning

Jag tillhör den stora del kvinnor som då och då drabbas av det där stynget av nästan dåligt samvete för att jag glömmer bort att göra mina knipövningar. Anspänningen i knipet har ju flera nivåer, och oftast maxtränar jag när jag väl kommer på det, men vanligtvis går jag omkring med en förnimmelse av att vara hyfsat avslappnad sådär. Nu har jag börjat träna avslappning inför förlossningen (planen är att föda enligt dyktekniken - mer om detta en annan gång) och passar då på att öva mig på att slappna av och bli tung i kroppen när jag får sammandragningar. Döm om min förvåning när jag en dag när jag var ute och gick helt plötsligt upptäckte att mitt normala bäckenbottentillstånd är anspänning. Det blev så tydligt när jag aktivt slappnade av. Kände hur hela muskulaturen åkte ner två våningar. Konstigt det där, vad omedveten man kan vara om sin kropp. Tro att man slappnar av när man i själva verket spänner sig konstant. Är det konstigt att jag blir trött i bäckenbotten när jag är uppe och springer dagarna i ända, när jag spänner mig så fort jag gör något annat än att bara ligga och vila?

Uppstart

Molnen fullkomligt flyger fram på himlen utanför vardagsrumsfönstret. Från innergården hörs sopbilens skramlande. Själv sitter jag uppkurad och uppbullad med soffkuddar bakom ryggen och med mina solgula strumpfötter bekvämt placerade på vardagsrumsbordet. Är egentligen sugen på en kopp riktigt gott, svart kaffe, men tuggar minttuggummi istället och önskar att kaffe fortfarande smakade som något man vill längta efter. Inte som mjölkutblandat blask eller obehagligt besk. Dagen är den första dagen som nästan-arbetslös. Har en till sådan dag innan jag ska börja intro på nästa avdelning och försöka hitta rätt bland hjärtan och nya kollegor. Det känns en smula tomt och vemodigt, som något som skaver där inne i magtrakten. Har två tråksaker jag måste göra idag: Ringa arbetsförmedlingen så att de anmäler mig till a-kassan, samt pallra mig iväg till apoteket och köpa Pevaryl så jag kan koncentrera mig på annat än obehag och klåda igen.

Tyvärr är jag trött och less, får fortfarande inte blogger att göra som jag vill och så är jag lite bekymrad för mitt lilla äppelskrutt till son. Han är lite klumpig i kontakten med andra barn, inte så socialt slipad liksom, och då blir jag så orolig att han ska bli utanför. Sen vet jag ju att han bara är nyss fyllda fyra år och att det han behöver är träning och tid tillsammans med jämnåriga, så kommer det säkert att ordna upp sig alldeles av sig själv, men mammahjärtat mullrar dovt av oro. Jag skulle behöva en nära vän med ett barn i samma ålder som kommer bra överens med mitt eget, så att det kan bli ett sånt där genuint bästisutbyte från båda hållen. I wish liksom. Lyckligtvis har jag ju min fina Ida, och hennes A är ju bara ett år äldre än Isaken... men tyvärr har de båda pojkarna ganska olika intressen för tillfället, så umgänget är inte alltid sådär klockrent. Jaja, med tiden blir det säkert bra allting.

Jag blir vansinnig!

Jag blir fullkomligt vansinnig på Blogger och dessa förbaskade templates jag aldrig får att bete sig som jag vill! Medan jag nu ikväll har suttit och klickat mig runt bland alla tänkbara och icke tänkbara mallar man kan använda sig av, och testat än det ena, än det andra - har jag fått min första kommentar (wohoooo!!). Bara det att nu har jag ju mitt gamla template igen - och därför kan man inte heller kommentera. Jag är ledig imorgon, och baske mig - då ska det fixas!! Promise!

Det finns golv, och så finns det golv...

Det finns golv, och så finns det golv. I vår nuvarande lägenhet lade vi in Coloramas eget laminatgolv i en underbar nyans som kallas något så poetiskt som honungsäpple. I hallen tänkte vi till och lade in ett tåligare golv som skulle tåla vattenstänk och lite blöta skor, så där blev det ett Alloc skifferlaminatgolv. Resultatet blev riktigt snyggt alltså, men vi har inte varit speciellt nöjda med kvalitén på Coloramas golv. Det har visat sig vara väldigt känsligt för repor, och när man har en vild liten rackarunge hemma som både släpar stolar och våldskör med småbilar, blir golv ganska utsatta för just repor.

Nu när vi köper ny lägenhet och får planera för en långsam renovering istället för en panikrenovering, har vi lite andra förutsättningar för att fatta genomtänkta beslut. Jag är fast besluten om att ha ett vattenbeständigt, slitstarkt golv i både hall och kök - jag vägrar stå med en tvååring vid diskbänken och säga ajaj och ha ont i magen när hon vill hjälpa till. Här har jag fått krypa längs golvet och svabba med handdukar när Isak var mindre - hopplöst ju. Golvet ska man väl ändå inte behöva akta? Det ska man ju gå på, nöta på, leva på?

Har funderat på den typ av industrigolv i gummi som ofta figurerar i olika inredningsprogram, nu senast i Arga Snickaren på kanal 5. Ovan ses ett exempel på just ett sådant golv. Just detta kommer från Nora gummigolv, i programmet användes ett från Altro Nordic. Det ska tydligen vara praktiskt taget oförstörbart, enligt hemsidan blir det inte ens ledset om man fimpar på det ;) Inte för att det förekommer så mycket fimpar i vårt hem direkt, ingen av oss röker ju, men vårt nuvarande vardagsrumsgolv bär tydliga spår av förra ägarens rökvanor.  Frågan är dock hur man upplever ett sånt här industrigolv i strumplästen? Känns plupparna pluppiga under fötterna? Fastnar det damm längs plupparna? Kommer småbarnen ligga på mage och krafsa på plupparna hela dagarna? Och kanske framför allt, blir man helt ruinerad av material- och arbetskostnad?

Stora frågor. Ännu inga svar.

Kommer inte överens

Blogger bråkar med mig. Fy vad trött jag blir! Ska jag behöva leta rätt på ett annat skin bara för att jag inte lyckas modifiera det befintliga så att det ska gå att kommentera?!

Bebisen lever fullkomligt rövare i nedre delen av min mage. Låt min kissblåsa vara, eländiga lilla skrutt!