Bedövande trötthet efter ytterligare en sönderhackad natt. Jag önskar att jag fick ligga och tryna i en stor kärlekshög precis som Totoro och gänget på bilden ovan. Robert iakttog i halvmörkret hur Linnea, fortfarande sovandes, buffade lite mot mitt bröst inatt, och hur jag, fortfarande sovandes, drog upp tröjan och makade till mig så att hon kunde snutta. Jag kan fortfarande inte klaga på min och hennes nattamning, den fungerar verkligen ypperligt, även om den är lite väl frekvent i både allmänhetens och mina egna ögon. Men den funkar, och därför fortsätter vi. Snuttelutt, alla nöjda och glada. Hade dygnet 3-4 fler timmar som jag kunde ligga och sova på, skulle jag dock inte klaga. Det känns som att jag tappar sömn varje natt i nuläget, och jag börjar faktiskt känna mig lite sliten. Jag märker det på mina konstiga drömmar, på att jag börjat tappa ord när jag pratar, att jag tappar tråden när jag berättar något, att jag inte orkar lyssna färdigt när någon berättar, att jag inte riktigt orkar vara glad och att jag blivit avsevärt klumpigare och till exempel börjat slå sönder saker när jag diskar. Det börjar kännas väldigt lockande med obruten sömn. Jatack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar