Lördagsgrått

 

Ibland är allt så sorgesamt grått att jag får lust att göra fåglarna sällskap och flyga långt, långt bort. Jag till och med drömde i natt att jag satt och diskuterade mina höst- och vinterdepressioner med någon. I drömmen sade jag: "Jag förstår inte hur jag ska orka en höst till". Men i verkligheten äter jag antidepressiva som håller SAD:en i schack, tänder många värmeljus, nosar djupt ner i mina barns ljuvliga nackgömmor och räknar ner till våren. Det är väl bara fem månader kvar nu? 

Hur jag kunde få för mig att sätta bo i den här delen av landet övergår mitt eget förstånd...