Klädutmaningen fortgår i det tysta medan jag tillbringar varje ledig stund med att studera aktiv sårbehandling vid långsamläkande sår hos äldre personer. Idag kurar jag till exempel i pösbrallorna och en svart tischa med tryck, gömd under en svart fleecetröja. Jag sitter ihopkrupen vid köksbordet och pluggar - det är en oerhört intressant kurs med superbra kursupplägg och mycket engagerande och entusiasmerande lärare. Och jag tror baske mig att jag har kommit fram till vad jag vill bli när jag blir stor. Distriktssköterskeyrket har alltid lockat mig - det självständiga preventiva arbetet, möjligheten att arbeta mer specifikt med hälsopromotion, rådgivning och individuell uppföljning, den stora bredden av patienter - allt från barnhälsovård till hemsjukvård och palliation. Men efter min vedervärdiga primärvårdspraktik gav jag nästan upp hoppet, tänkte att även om jag skulle passa för och tycka om arbetet, skulle jag förmodligen bli galen på mina kollegor och vantrivas i den relativt andefattiga miljön. Men ju mer jag tänker på saken, desto sugnare blir jag. Och det känns jättebra i hjärtat. Men först vill jag jobba precis där jag är, eftersom jag vill ha erfarenhet att falla tillbaka på när jag står där ute i obygden med en envis gubbe med ett svårläkt bensår som vägrar komma in till vårdcentralen för omläggning trots att han inte har rinnande vatten i huset. Typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar