Knölval

Det kan vara så att jag har världens kanske knöligaste unge i magen. Hon spretar, stretar, knölar och hickar mest hela dagarna. Det känns väldigt lustigt emellanåt, och ibland tror jag faktiskt att hon försöker kittla mig i ljumskarna. Ganska mysigt är det, det medges. Men ganska ...knöligt. Det verkar som att hon har svårt att hitta en bekväm ställning där inne.

Vi tänder ljus om kvällarna och lyxar till det med ost på smörgåsen nu när kylen fungerar igen. Har köpt frukt också, och jag kände mig riktigt huslig när jag idag kunde bjuda på fruktsallad till mellanmål. Och Isak stoltserar med en stor, blålila bula i pannan. Idag lärde han oss att inget bryter ett trotsbryt så snabbt som att springa rakt in i dörrhandtaget.

Morgonro

Medan maken och gosungen åkt för att besikta bilen, förlänger jag min njutfulla morgon med Miles Davies och tända ljus vid köksbordet. Diskbänken blänker blank, fläktfiltret ligger i yes-bad för en ny, fettsnål skepnad och jag vägrar stolt Flyladys fjärde uppdrag på babysteps-listan. Jag tänker helt enkelt inte skriva några post it-lappar som kom-ihåg för mig själv runt omkring i lägenheten. Jag vägrar ha post it-lappar som inredningsdetalj, och behöver faktiskt inte yttre påminnelser om att jag ska göra mig iordning på morgonen, läsa en stund på hennes hemsida varje dag och torka diskbänken och diskhon när jag har använt den. Nog för att jag börjar bli till åren, men senildement är jag faktiskt inte ännu. 

En kopp kaffe hade varit pricken över i:et just nu, men med tanke på att jag precis svalt morgonteet får det helt enkelt vänta. Isaken tog sovmorgon idag, och vaknade inte förrän halv åtta! Det är det längsta han någonsin har sovit, och det var fullkomligt ljuvligt att känna sig utsövd när han kom tassande med sina små mjukiskrokodiler i näven och ville krypa ner i värmen och sjunga morgonsånger. Jag blev liggande vaken två vargtimmar inatt, minns att det var så mot slutet av förra graviditeten också, men fattar liksom inte grejen. Varför kan man inte sova när man är trött?

Det blev brödbak igår också förresten. Söndag ska ju vara lika med brödbak i det Bäckska hemmet, men såhär i långhelgstider glömmer jag liksom bort vilken veckodag det är. Igår kom jag på det vid middagsbordet då vi insåg att vi inte hade något bröd till frukosten. Så strax innan Bolibompa, lagom tills det M&M kom för kaffe, kaka och sällskap, blev jag tvungen att sätta en deg. Tur att det inte är jobbigt att baka! Mindre kul för besökarna dock att ha en värdinna som står fastnaglad i köket och bakar... Lilla mysan höll mig dock sällskap. Mysigt med en krypbebis vid fötterna :)

Veckans variant blev enkla frallor gjorda på det som råkade finnas hemma. Vatten som degspad, mörk sirap som sötning och så smör istället för margarin. Vetemjöl, grahamsmjöl, vetegroddar, linfrö, solrosfrö, russin. Och så lite salt. Och torrjäst då, i vanlig ordning. Det blev gott, men lite kompakt. Hade lite för lite mjöl i degen, så jag fick tillsätta ganska mycket vid utbakning, tror att det hade att göra med det...

Lördag kväll

Idag har jag fått snusa bebisnacke. Sötaste Lu doftade alldeles ljuvligt och jag blir alldeles kollrig av attt tänka på att jag snart har en egen goklimp att gulla med. Just nu sitter jag sådär härligt höggravid i soffan med bar mage och känner mig katastrofalt mätt efter att ha tryckt i mig flera hekto smågodis till en heeeeelt värdelös fransk film som jag hade hoppats skulle vara helgens feel good-rulle. Efter typ halva filmen väntade jag fortfarande på att den skulle börja, och stängde helt sonika av. Istället har jag bara suttit här och jäst ;)

Har haft lyckan att få tillbringa några timmar med min finaste Hanna idag också. Det var riktigt fint! Tänk vad jag blivit social såhär i början av det nya året. Det finns till och med hopp om livet ;)

Klänningar

Jag har aldrig varit någon klänningsperson. Under min kvasigoth/metal-tid som tonåring klädde jag mig gärna i tunikor i krossad sammet och långa, svarta kjolar som komplement till mina svarta crocker-jeans. När jag flyttade till Uppsala har jag ett tydligt minne av hur jag går till H&M och köper mig en knälång, klockad kjol i ett kraftigare, mörkgrönt tyg och en svart utsvängd sak i bomullskvalitet. Till detta bar jag utan undantag svarta kängor, då jag i princip inte ägde några andra skor och av princip inte ville ha några ;) Men i övrigt är det väldigt tomt bland mina kjol- och klänningsminnen med undantag från den ljuva barndomen då man inte själv valde vad man skulle ta på sig.

Ovan: Tonårsjulia i krossad sammet. Helkroppsbilder göra sig icke besvär.

Jag vet inte hur det kommer sig att jag aldrig har funnit mig tillrätta i just klänningar. Kanske har det att göra med att jag aldrig känt mig tillräckligt kvinnlig för att bära upp dem? Eller att jag alltid har kopplat ihop dem med festligheter och att jag inte tycker att vardagen är såvärst festlig?

Hursomhelst har jag under denna graviditet verkligen upptäckt det här med klänningar och långa tunikor. Sortimentet av gravidkläder är ju som alla gravida redan känner till, oerhört begränsat. Och snordyrt! Och min klädekonomi tillåter inga extravaganta inköp som jag bara kan bära under en kort tid, så jag har fått försöka ha ett öppet sinne för nya kombinationer, något jag faktiskt har rott iland mer än enstaka gånger! :) Tyvärr tillåter ju inte det här nordsibiriska klimatet att man går ut i klänning utan tillhörande täckbyxor och kraftiga skor, men jag hoppas verkligen att jag kan bibehålla den här känslan för det här underbara, kravlösa plagget. Det är ju så skönt med klänning! Det sitter inte åt någonstans och dessutom är det himla snyggt! Det känns som en uppenbarelse. Det är ju byxor man ska undvika när man har komplex för sina lår - inte klänning, det har Trinny och Suzannah lärt mig ;)

 

Så plötsligt kan jag utvidga mina vyer när jag letar efter kläder. Klänningar. Kjolar. Det känns underbart och häftigt att ha två helt nya typer av plagg att spana efter! Jag är ju faktiskt kvinna, det är väl likabra att jag accepterar och anammar det efter 27 år i denna kropp? Nu har jag något extra att se fram emot mot vårkanten, så länge jag inte begravs bland blöjbyten och kräktrasor... ;)

Bilder: Klänningsbilderna är produktbilder från Nelly.com och gör mig sjukt köpsugen. Bilden på mig och bebisen är tagen av min kära mor.

Gott nytt 2010!

Nyårsmeny 2009

Förrätt

Klassisk toast skagen

Varmrätt

Filé black and grey med gräddig svampsås och ugnsbakade rotsaker

Efterrätt

Kaffedoftande pannacotta med hallon och grädde

Årets nyårslöfte

De senaste åren har jag lovat mig själv att vara snällare mot mig själv, ett fint nyårslöfte jag dagligen har kunnat arbeta med och som faktiskt successivt leder till att jag mår bättre och trivs bättre med både mig själv och med mitt liv. Det här året levlar jag upp en smula, och lovar mig själv att medvetet arbeta för att skapa ett trivsamt hemmaliv detta år som jag ska tillbringa i hemmets lugna vrå. Jag siktar på att skapa mig rutiner både vad gäller vardagsliv, städning, matlagning och barnsamvaro. Och att även bli bättre på att höra av mig till mina vänner och vårda de relationer jag har runt omkring mig. Det är så enkelt för mig att gnälla över bristen på tjejkompisar och vuxentillvaro - mycket svårare att faktiskt ta tillvara på det jag ändå har. Det här blir min utmaning för i år! :) Förhoppningsvis växer jag med uppgiften :)

Exakt vilka former löftet kommer att ta återstår att se, men jag tänker mig att jag ska börja med FlyLadys babysteps, som tydligen ska vara ypperliga att utgå ifrån när man vill grundlägga rutiner för sig själv och sitt hemmaliv. Så ikväll ska jag fixa till i köket och skura diskhon. Morgondagens uppgift består av att kliva upp i vettig tid, duscha och göra mig iordning.

May the force be with you...

Det nya årets första dag har tillbringats i stillhet med sonen och hans kära mormor. Vinterröd om kinderna har pojken skottat, pulkat och lekt i snön i evigheters evighet. Hans mor som inte hade några snölås kände sig efter en stund en smula handikappad där hon stod i snödrivan och kände hur strumporna blev kalla av snö som letade sig in. Till slut lämnade hon walk over och fick gå in i värmen och slappa och äta knäck. Inte helt dumt, kan jag upplysa om ;)

Känner mig lätt som femte hjulet när jag är med Isak och gunkan. De har sin lilla enhet där en tredje person inte riktigt får plats. När jag är själv med min kära son har vi sån fin kommunikation, det är lätt att prata och få kontakt. Men med mormor är jag utkonkurerad på en gång, inget snack liksom. "Mormor är bäst, ingen protest!", hojtar sötungen och skrattar. De babblar och pratar och leker och tjoar och tjimmar, och jag funderar mest på vad jag ska hitta på för att ha nåt att göra tills vi går hem. Trist det där, jag vill ju inte alltid lämna bort honom när jag träffar mormor och morfar, ibland vill jag ju faktiskt vara med också. Att vi tillsammans ska träffa mormor.

Isak frågade idag: "Längtar du efter att bebisen kommer? Så att du får tillbaka din kraft?"

Jo, kära vän, jag längtar både efter det att bebisen ska komma och att jag ska få tillbaka min kraft. Dock vill jag inte att bebisen ska komma förrän tid är, och det är faktiskt inte förrän i februari. Kraften skulle jag dock inte tacka nej till att få tillbaka typ nyss. Njuter i fulla drag av min havandeskapspenning. Det känns fullkomligt underbart att få vara hemma och ta vardagen i min egen takt såhär i slutet av graviditeten. Visst har jag en bra graviditet den här gången också, men man är ju ändå lite sliten såhär på slutet. Men nu när jag har bättre chans att vila när jag behöver, känns det mesta så mycket enklare. Skönt.