Det nya årets första dag har tillbringats i stillhet med sonen och hans kära mormor. Vinterröd om kinderna har pojken skottat, pulkat och lekt i snön i evigheters evighet. Hans mor som inte hade några snölås kände sig efter en stund en smula handikappad där hon stod i snödrivan och kände hur strumporna blev kalla av snö som letade sig in. Till slut lämnade hon walk over och fick gå in i värmen och slappa och äta knäck. Inte helt dumt, kan jag upplysa om ;)Känner mig lätt som femte hjulet när jag är med Isak och gunkan. De har sin lilla enhet där en tredje person inte riktigt får plats. När jag är själv med min kära son har vi sån fin kommunikation, det är lätt att prata och få kontakt. Men med mormor är jag utkonkurerad på en gång, inget snack liksom. "Mormor är bäst, ingen protest!", hojtar sötungen och skrattar. De babblar och pratar och leker och tjoar och tjimmar, och jag funderar mest på vad jag ska hitta på för att ha nåt att göra tills vi går hem. Trist det där, jag vill ju inte alltid lämna bort honom när jag träffar mormor och morfar, ibland vill jag ju faktiskt vara med också. Att vi tillsammans ska träffa mormor.
Isak frågade idag: "Längtar du efter att bebisen kommer? Så att du får tillbaka din kraft?"
Jo, kära vän, jag längtar både efter det att bebisen ska komma och att jag ska få tillbaka min kraft. Dock vill jag inte att bebisen ska komma förrän tid är, och det är faktiskt inte förrän i februari. Kraften skulle jag dock inte tacka nej till att få tillbaka typ nyss. Njuter i fulla drag av min havandeskapspenning. Det känns fullkomligt underbart att få vara hemma och ta vardagen i min egen takt såhär i slutet av graviditeten. Visst har jag en bra graviditet den här gången också, men man är ju ändå lite sliten såhär på slutet. Men nu när jag har bättre chans att vila när jag behöver, känns det mesta så mycket enklare. Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar