Att efter en sovmorgon få dricka en stor kopp te med honung, äta några smörgåsar vid köksbordet och därefter få sitta nedsjunken i soffan med en sovande bebis mot bröstkorgen och senaste Amos i näven och bara andas. Det är inte dumt det. Jag behöver de här stilla stunderna för att hela. Behöver rum att bara andas på. Jag känner mig trött och lite urlakad, längtar efter innehåll i tillvaron, önskar mindre friktion i förhållandet med familjen. Skulle behöva en vitamininjektion eller inspiration, det var som att den sista energin rann ur mig när det snöade i dagarna tre och våren gav mig ett stort långfinger och bad mig återkomma senare. Jag är evinnerligt trött på snö och kyla nu. Var på Kupan igår och spanade efter en vårjacka, men kammade hem noll. Två par gardiner fick följa med hem istället, så nu blir det ljusblått i vardagsrummet och somrigt blommiga kuddar. Man får ta till sina knep för att hålla kylan på avstånd. Behöver kärlek, närhet, värme. Får man ta semester?
KRAAAM!! (Jag är frisk nu men har börjat mitt vik på Åcentra där jag går 75 % hela april månad. Vi kan väl höras!?)
SvaraRadera