Mysteriet med Hensvik

En sak förstår jag inte med Ikeas barnrumsserie Hensvik som jag älskar så mycket. Jag får inte ihop vad som egentligen ingår i sortimentet eller inte! Vi har spjälsängen nu, och den är jag fantastiskt nöjd med - den är så fin att jag får hjärteknip bara jag tittar på den. Så jag har tänkt att vi ska köpa en hylla i samma serie också, till Linneas rum. Isak har en 4x4 Expedit i sitt rum, vilket har varit bra, men som bokförvaring lämnar den bokhyllan tyvärr en del att önska. Så min plan är att Linnea ska få en bokhylla och en hylla för leksaker. Och när jag var hemma hos Benny och Madde och såg Tyras fina hylla blev jag så glad - hon har en Hensvikhylla, köpt alldeles nyligen på Ikea. Yeyy!, tänkte jag, och surfade in på Ikeas hemsida på jakt. Men nej, ingen hylla där inte. Samma när jag var på Ikea inför Linnis födelse - då såg jag en Hensvik barnsäng. Molnlinjen man inte kan ta fel på, de kontrastskapande små detaljerna. Men på hemsidan? Nej. Eller jo, när man närstuderar sidan hittar man båda produkterna - men bara på presentationsbilden!

Finns produkterna eller finns de inte?

 

En annan ljuvlig tingest från Ikea. Sänghimlen Himmel för blott 99 spänn <3

En vit Expedit 2x4 önskar jag också till hennes rum

Fyra rosa Dröna till det, tack :)

Men än så länge nöjer jag mig med en sån här. Till vardagsrummet. Att gömma alla grälla leksaker i ;) That would be lovely! Rackarns bara att Ikea ska ligga så långt bort från mig.

Frihet

Tre halvdagar i veckan kan jag i dagsläget lägga på mitt måleri. Och då är det inte fulla halvdagar, eftersom jag ju delar min tid med en naggande god liten bebis som inte alltid tycker att det är så lajbans att mamma bara vill måla de där timmarna. Det där med att göra två saker samtidigt får liksom nya dimensioner när man får barn - och ändå tycker jag att det är så lättsamt att ha Linnea vid min sida när jag gör saker. Hon är ju så liten ännu, och har inte börjat vända sig ännu. Himla praktiskt när hon ligger där man lade henne ;) Annat är det med den där äldre vildungen ;) Tre halvdagar. Resterande tid längtar jag. Jag måste måste måste köpa mig en lampa att fästa på staffliet så jag kan måla på kvällarna också! 

Idag gjorde jag till en början små ändringar på bilden av kvinnan med barnet. Fixade lite skuggningar, ändrade perspektivet i ansiktet lite, justerade här och där. Sen tröttnade jag på småpill och duttande med pensel storlek 0 och tog fram en ny duk istället. Eller, man kanske inte kallar det för duk när det är sån där färdiguppspänd bomullscanvas på kilram? Oh well, tomato tomato. En ny duk, en stunds tvekan - varpå jag satte blyertspennan mot den orörda ytan och började skissa. En kort stund senare övergick jag till att skissa figuren med pensel istället. Bakgrunden täckte jag snabbt med en ljusgrå lasering med svamp. Det kändes helt annorlunda jämfört med de första trevande penseldragen på kvinnan. Jobbade med tjockare lager och målade snabbare. Vått i vått är min grej, det känner jag tydligt. Men då måste jag måla snabbt med akryl, annars hinner det torka för mycket. Fick en skön känsla när jag skuggade, det var som att något lossnade. En liten polett som trillade ner. 

Tamigtusan, det här är frihet. 

Varför tog det så länge innan jag vågade?

Målat mera...

Bakgrunden färgstarkare, kläderna påbättrade, ansiktet uttrycksfullare - men fortfarande alldeles fel. Stör ihjäl mig på de tättsittande ögonen och perspektivmissen på den del av andra ansiktshalvan som skymtar fram vid sidan om näsan. Intalar mig själv att man inte måste vara vacker och att det finns folk med tättsittande ögon, men lyckas inget vidare. Det är tur att man kan måla över när man målar med akryl! :)

Dagens industri #1

Eftersom jag finner mycket lite värt att läsa i makens Dagens industri, tänkte jag börja teckna kostymnissar istället. En om dagen är målet, men det beror ju förstås på hela familjens dagsform ;) Här är första snubben i alla fall!

Saker man kan göra när man vabbar

Isak var så hostig imorse att vi valde att stanna inne i regnvädret istället för att gå till dagis för några timmars lek. Man får försöka hitta på saker såna här dagar. Vi tog det lugnt hela förmiddagen, parkerade oss i soffan och tittade på barn-tv, letade tjuvar på bolibompawebben och tittade på Pokémonfilm. Bara låg där och myspyste under en filt medan Linnea låg och sov i dubbelsängen. Sällskapsspel är en annan favorit såna här dagar - just nu spelar vi ofta ett Bamsespel där man samlar honungsburkar. Och så gör vi grimaser! :)

"Farlig"

"Lurig"

"Lyckat bus"

Linnea var en sötsmula som vanligt, och låg på golvet och sprattlade såsom bara en fyramånadersbebis kan :)

En finfin dag, med andra ord. Ibland är det bara ljuvligt att vabba :)

Bara en tanke

I snart femton år har jag saknat min kreativitet. Och så är den plötsligt tillbaka. 

Är det konstigt att jag bara vill måla?

Uppdatering, as requested

Dagens före-bild. Har slutit mig till att bakgrunden ska bli mer tegelfärgad. Men dagens utmaning blir kläderna och ansiktet tror jag. Hon ser ju ut som att hon klämt ut en hel tub foundation i ansiktet - man måste gå jättenära för att se färgskiftningarna, för jag har varit alldeles för feg i rädsla att "förstöra" något. Hah.

Samla mod, fatta penslar!

Samtidigt i hallen...

...sover lillsnuttet med tummen i munnen. Tummen. Jag visste att den skulle hitta in förr eller senare - jag bara visste det!

Cute overload

Alva Linnea Elisabeth

Nästan trettio personer kom för att fira tilldragelsen av Linneas dop tillsammans med oss i lördags. Solen sken denna pingstafton och när människorna började strömma hem till oss innan vi skulle gå till kyrkan, kändes det att det skulle bli en fantastisk dag. Den här gången var det personligt på ett annat vis än vad Isaks dop var. Då döpte vi av tradition och för att Robert tänkte att det skulle glädja hans mamma - denna gång döpte vi för att det var min egen önskan. 

Dopakten var så fin. Kyrkan vi höll till i är liten och gemytlig, med ett vackert kyrkfönster mitt fram. 

Peder, prästen, var pingstklädd i rött och Isak klarade sin uppgift att hälla upp dopvattnet alldeles förträffligt. 

Linnea log mot prästen både när hon tog emot korsets tecken och när hon skulle komma till hans famn, och Isak förtydligade med emfas: Det är vår bebis! Det är faktiskt våran bebis. Precis som om prästen hade tänkt behålla henne :) När hon fick vattnet på huvudet, bara tittade hon på prästen, och efter allt ståhej blev hon så trött att hon höll på att somna i sin pappas famn.

Vi sjöng tre psalmer: Den blomstertid nu kommer, Det sker ett under i världen och Tryggare kan ingen vara. Ingen av oss kände oss bekväm med att säga något annat än vårt lilla "ja" samt de tre namn vi valt till vårt barn... I en bättre värld hade man väl kunnat läsa tackbönen, men det kändes så bra det här. Särskild nöjd var jag med den andra psalmen, även om jag hade svårt att välja mellan den, Du vet väl om att du är värdefull och Lilla barn. Att det blev just Det sker ett under i världen hade att göra med att den är så specifikt knutet till dopet, medan de andra sångerna fungerar precis lika bra när som helst. 

~ * ~

Det sker ett under i världen
var gång ett barn blir till.
Följa det växande livet
är vad Guds Ande vill.
Ingen på jorden är himlen så nära
som barnet han tar i sin famn

~ * ~

För att göra en lång historia något kortare: glädjen var stor, fikat rikligt och presenterna många. Tänk vad många människor som kom för att gratulera vår lilla dotter. 

Tack alla fina för att ni gjorde Linneas dag så minnesvärd!

Lika som bär

Visst har jag sett då och då att jag och min lilla dotter är lite lika...

Men när jag såg de här bilderna kunde jag nästan inte hålla mig för skratt!

För det här är ju nästan fånigt! :) Hihi

Morgonkaffe?

Personligen skulle jag gärna dricka mitt morgonkaffe ur Matrix-muggen, som en omedelbar påminnelse om att inte ta världen för given. Men mer om Project Alone kan du läsa här. 

Målningen

Glatt kan jag meddela att jag nog har lyckats rädda min kära bild. Den är fortfarande långt ifrån färdig, men börjar nu arta sig såpass att jag åtminstone känner att jag börjar kunna stå för den. Jag längtar innerligt tills dess att jag och färgerna får några timmar tillsammans igen, men nu med stundande dop och annat, får jag snällt låta småbarnstillvaron vara helt i fokus. Jag hittade en lösning för klädedräkten och lyckades göra en perspektivförändring med hjälp av ett litet tips som Madde kom med. Och så målade jag över bakgrunden igen, och trots att bakgrunden nu flyter ihop för mycket med bilden, känns det åtminstone som att målningen har tagit sig någonstans. Det är så hämmande när jag kör fast på en detalj och inte kommer vidare!

Dagen har tillbringats i stugan i solen med något som nog kallas färglära. Jag lånade några böcker på bibblan och försöker bilda mig. Börjar vara lite trött på allt trial and error och alla kasserade färgblandningar nämligen... ;) 

Grahamsbullar på sojamjölk

Det är länge sedan jag bakade bröd! Jag har gjort några halvmisslyckade försök på sistone, men bara åstadkommit halvtorra kärlekslösa limpor. I eftermiddags bakade jag dock små trinda grahamsbullar som vi smakade till fisksoppan. Jag provade att baka dem på sojamjölk (hemkokad) och hade i graham- och vetemjöl, russin, sesamfrö, solrosfrö, kli och vetegroddar. Och jäst, margarin och lite salt dårå. De blev grymt goda måste jag säga! Isak bad uttryckligen om att få "mammas hembakta frallor" till kvällsfika. Det var första gången någonsin han har tyckt om mitt bröd! :)

Dagens morr

Nackdelen med att bo på nedersta våningen är att grannen ovanför kan ge en vattenskador i taket pga. sin läckande jävla toastol. Pissigt sur är jag, och försöker bli på bättre humör genom att nosa på barnen och försöka bringa någon slags ordning i det här hemma-kaoset. Det hade räckt med att göra om badrummet och de problem som hörde till det. För det här orkar jag bara inte med!

Oh fuck

Oh fuck. Min bild blir bara värre ju mer jag försöker fixa till! Det är nåt med klädedräkten och perspektivet som stör. Imorgon ska jag måla om igen och hoppas att det blir bättre - annars får jag ställa undan bilden tills jag hittar en lösning...

Nu har jag mitt kök!

Jag är på ständig jakt efter det. Ni vet, det där som är pricken över i, grädden på moset, marängen på tårtan. I mitt fall rör det sig ofta om det där lilla som skiljer ut det alltför vanliga och slätstrukna från mängden. Jag och Robert har en ganska diskret och vardagstråkig inredningssmak som landar nånstans mellan ett halvfegt femtiotalsflörtande, klassisk skandinavisk inredning och gamla bruksföremål och kuriosa. När det kommer till textilier ser jag ofta många vackra saker som jag gärna skulle inreda med. Jag är till exempel väldigt förtjust i etno-chic (typ indiska eller marockanska influenser), men inser att det inte riktigt passar vårt övriga möblemang. Jag hittar ofta vackra blommiga tyger och snygga grafiska mönster. Men jag fegar alltid ur i sista stund, och så blir det sådär plain och tråkigt och ingenting. 

Häromdagen kom jag på den ultimata lösningen på mitt gardinproblem i vardagsrummet: Måla fönsterväggen i en varm beige färg och ha enkla, vita linne- eller bomullsgardiner. Och måla resten av väggarna i en bruten vit kulör istället för den vitbeige-spräckliga historia som föregående hyresgäster humpat upp på väggarna. Det kommer bli suveränt, och jag känner mig helt nöjd med den planen, så nu tänker jag inte tänka mer på det. 

Badrummet måste vi göra om. Tyvärr. Förutom att badrummet är fult och sunkigt och helt äckligt, har vi även upptäckt en begynnande fuktskada, så nu försöker vi få tag på någon som kan komma och göra en fuktmätning innan vi släpper lös hantverkare som ska trolla med knäna. Badrum är sällan en billig historia, och skiten ger mig så mycket huvudvärk och magont att jag knappt klarar av att tänka på det. När det kommer till badrummet, skulle vi helst göra med kakel och klinker och snygg duschvägg och läckra blandare, toastol med mjukstängande lock, inredning i ek och infällda spots i taket. Och värme under tassarna. Ni vet, en sån där nätt historia på en sisådär 120 papp. Bara det att vi inte under några omständigheter skulle kunna skrapa fram hundratjugo tusen kronor... Jag kollade myntburken, men där låg konstigt nog bara blöjpengarna vi fått av min käre far samt några skramliga mynt. Rackarns!

Så därför orkar jag inte tänka på badrummet just nu. Istället hittade jag något fantastiskt hos Vildängel. En prick över i till ett kök jag hoppas kunna göra till mitt en vacker dag. 

Mosaik is the shit! Jag skulle bli en lite lyckligare människa om jag kunde ha ett mosaikmönster i köket!

   
  

My love, my angel

Ibland hittar man skojsiga saker på fejsbook. Det här är en sådan.

Nu ska jag äta nybakat grahamsbröd med massor av smör och en skiva ost. Till det earl grey med honung. Det blir fina grejer det. Sen ska jag ligga under en röd, murrig filt här i soffan och bara slappa tills jag ska sova. Det behöver jag.

Egentligen hade jag väl kanske behövt en promenad och ett sundare leverne, men vafan. 

Fulsnygg

Jag hittade denna underbara skapelse hos Melissa Sue och blev ögonblicksförälskad av idén att göra en sån här fulsnygg kreation på en framtida brevlåda. Eller ett staket. Konstgraffiti på en spalje? Skitsnyggt ju!

Kärleken, den kärleken!

Jag har utfört en symbolhandling i veckan: Jag har sålt mina mammajeans. Familjen känns fortfarande så märkligt komplett att varken jag eller Robert vill att den ska växa ytterligare. Det här är vår familjekonstellation, helt enkelt. Såhär är det meningen att vi ska vara. Vi är tvåbarnsföräldrar och det känns så rätt! Jag sitter denna lördagmorgon i köket och dricker kaffe och lyssnar på P4 medan pojkarna spelar playstation och älsklingsbebisen fortfarande ligger och sover. Hon är en märklig liten varelse. Igår somnade hon vid halv åtta-tiden, och nu, över tretton timmar senare, visar hon inga tecken på att ha sovit klart. Hon är så harmonisk, vår lilla tjej. Snuttig, kramig, kärleks- och närhetstörstande, men nöjd, pratsam och lugn. Jag är så glad att vi har fått bli föräldrar till just henne. Igår sköt en kärlekspil genom mellangärdet mitt när jag skulle gå och lägga mig - bara när jag tänkte på att jag skulle få sova bredvid henne under natten. Är det normalt att känna saknad till ett barn man tillbringar 24 timmar om dygnet med? Ibland känns det som att jag ska gå sönder av kärlek till mina ljuvliga små människobarn.