Tre halvdagar i veckan kan jag i dagsläget lägga på mitt måleri. Och då är det inte fulla halvdagar, eftersom jag ju delar min tid med en naggande god liten bebis som inte alltid tycker att det är så lajbans att mamma bara vill måla de där timmarna. Det där med att göra två saker samtidigt får liksom nya dimensioner när man får barn - och ändå tycker jag att det är så lättsamt att ha Linnea vid min sida när jag gör saker. Hon är ju så liten ännu, och har inte börjat vända sig ännu. Himla praktiskt när hon ligger där man lade henne ;) Annat är det med den där äldre vildungen ;) Tre halvdagar. Resterande tid längtar jag. Jag måste måste måste köpa mig en lampa att fästa på staffliet så jag kan måla på kvällarna också!
Idag gjorde jag till en början små ändringar på bilden av kvinnan med barnet. Fixade lite skuggningar, ändrade perspektivet i ansiktet lite, justerade här och där. Sen tröttnade jag på småpill och duttande med pensel storlek 0 och tog fram en ny duk istället. Eller, man kanske inte kallar det för duk när det är sån där färdiguppspänd bomullscanvas på kilram? Oh well, tomato tomato. En ny duk, en stunds tvekan - varpå jag satte blyertspennan mot den orörda ytan och började skissa. En kort stund senare övergick jag till att skissa figuren med pensel istället. Bakgrunden täckte jag snabbt med en ljusgrå lasering med svamp. Det kändes helt annorlunda jämfört med de första trevande penseldragen på kvinnan. Jobbade med tjockare lager och målade snabbare. Vått i vått är min grej, det känner jag tydligt. Men då måste jag måla snabbt med akryl, annars hinner det torka för mycket. Fick en skön känsla när jag skuggade, det var som att något lossnade. En liten polett som trillade ner.
Tamigtusan, det här är frihet.
Varför tog det så länge innan jag vågade?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar