Orange

På förhandsvisningen av Fixa rummet målar de orange. Najs. Tyvärr förstår jag knappt vad den stackars skånska pojken med talfel säger, men han verkar väldigt påhittig och rolig åtminstone. Lite lik min egen galna unge.

Juletid

December har blåst förbi i ett hisnande tempo  och plötsligt är det dan före dopparedan och jag sitter djupt nedsjunken i soffhörnet och har precis sett färdigt på ett avsnitt av Cityakuten. Jag har inte tillräckligt med ledig tid för att hitta den inspiration jag behöver för att uppdatera bloggen frekvent just nu. Kämpar på för att få vardagen att gå ihop med barn och samtidiga studier, vilket visade sig vara lite mer ansträngande än vad jag hade tänkt mig. Jag vet inte vad jag hade föreställt mig egentligen - jag borde väl ändå ha kunnat räkna ut att en nästan ettåring sover rätt lite och är rätt vild när hon är vaken? Hursomhelst är jag glad att jag läser kursen, den känns som en livräddare i det annars ganska enahanda livet som föräldraledig. 

Trött är jag nu, trött efter en mycket intensiv dag. Jag har bollat tvättstuga samtidigt som jag sysselsatt två ungar, kokat revbensspjäll, handlat med alla andra galningar på Coop, bakat lussebullar, griljerat skinka och gjort julgodis. Tyvärr är knäcken i princip slut igen, så jag får nog koka en ny sats imorgon bitti ;) Julklapparna ligger under granen och allra mest nöjd är jag faktiskt med Linnis docka. Jag hade tänkt att hon skulle få docksängen också, men tiden räckte inte till för att iordningställa den, så hon får nöja sig med sin fina docka och så får hon sängen vid ett senare tillfälle - kanske till födelsedagspresent?

Bilder kommer imorgon :)

Klädutmaningen

Klädutmaningen pågår i det tysta och utan badrum känner jag mig fulare än nånsin.

Wake cup

Dagens pepp är sällskap

Det är konstigt hur en sån orimligt stor del av min hjärna kan arbeta på temat färg och form, samtidigt som den processar formuleringar på temat kompressionsbehandling, hissar bebis och pratar med storebror. Bloggens bristande uppdateringar härrör av total tidsbrist och den katastrofala bristen på sömn och energi. Om det visttnade dagens näsblodsattack på öppna förskolan. Det tycks numera vara farligt att snyta sig. Tredje natten med totalsabbad sömn var visst dödsstöten. 

Igår var en sån sjukt trevlig dag alltså. På förmiddagen gick jag och Isak och köpte nya tomtekläder till honom, och svängde därefter in på en snabbvisit på öppna förskolan för en kopp kaffe och lite lek. Sedan marscherade vi hem och stekte blodpudding innan Isaks bästis Anton och min finaste Ida kom och underhöll oss i några timmar. Middagen lagades tillsammans med Maria och My och det kändes så rätt att äta tillsammans allihop. Hela mitt inre var idel leende när jag lyfte ut Isaks tripptrappstol så att My skulle få sitta på den :) Och när samtalet vecklade in sig i en dystopisk analys av Irlands ekonomiska situation, kändes det så himla fint liksom. Att utan sällskapet hade jag och Robert aldrig suttit kvar vid matbordet de där extra minutrarna, och då hade vi aldrig haft det där samtalet, och då hade min allmänbildning varit lite, lite mindre. 

Dagens pepp är alltså sällskap. Vi behöver mer av den varan.

Linni 9 månader

Mitt duniga yrväder till busbebis är vid nio månader ett fullfjädrat charmtroll som skrattandes visar upp sitt garnityr om åtta sylvassa små bissingar när hon med ett finurligt litet tjut smiter iväg när hon ska klä på sig eller få blöjan bytt. Hon rejsar runt i sin skuttande krypstil och reser sig mot allt som bara går att resa sig mot. En specialare är annars att snurra runt runt runt, ett trick som funkar både i små och stora cirklar. Längdmässigt har hon börjat dra iväg och använder numera i princip enbart storlek 80. Brorsan är den stående favoriten och det är oerhört roligt att busa och hissas i luften eller tumla runt i stora sängen. Hon gillar besök och folk och sover fortfarande två gånger om dagen. Nattetid sover hon fortfarande tätt intill mig och ammar ofta, ofta. Dagtid äter hon små portioner med god aptit, smakar på allt som bjuds och föredrar att hålla muggen själv när hon dricker. Hon är glad och lättsam, men väldigt bestämd och envis, och känns som en energisk och aktiv bebis. Hon har ingen direkt favoritleksak (utom de förbjudna såsom bakugan och lego i Isaks rum!), men gillar att riva klosstorn och smaka på små skräpiga saker som ligger på golvet under matbordet. Hon är rolig, vår galna lilla bebis, och idag sade hon sitt andra ord: tack! Annars piper hon mest bara ett olyckligt mamma när hon känner sig övergiven ;)

   

Galna apor

Såhär fint - precis såhär fint vill jag att mina barn ska få bo. 

Jag har, lite senare än resten av världen, upptäckt Lilla a - Design och kreativa barn, och sitter nu och dammsuger bloggarkivet i jakt på inspiration och skaparglädje då jag gått alldeles vilse i föräldraskapets vedermödor. Jag fasade tidigare för att jag skulle bli en dålig pojkmamma, och nu verkar jag få skörda bittra frukter. Jag trodde bara inte att den här koolheten skulle komma vid fem års ålder, utan kanske börja komma krypande vid åttaårsåldern. Jag hade fel. Min söta lilla pojke tycker att jag är hopplöst efter som inte själv begriper att man inte kan ha turkosa kallingar med galna apor på, för det är inte tillräckligt koolt! Jag blir så trött. Apa är det djur som liknar honom mest - hela han är ju en liten apande klättergubbe. Och jag fattar faktiskt inte vad som är töntigt eller barnsligt med apor. 

Det värsta är att han inte vill undvika töntiga apkalsonger för att han själv tycker att de är töntiga eller barnsliga - utan för att han tror att kompisarna kan tycka det, och att han är rädd att de inte ska vilja vara med honom om han har barnsliga eller o-koola saker på sig. 

Mitt inre gråter.

Efterlysning

Finns de här byxorna kvar i storlek 80 eller 86 kvar på ditt Lindex? Kan du tänka dig att köpa dem åt mig och skicka dem - mot frakt förstås! De är slut i Boden och på Lindex hemsida, och jag vill sååååå gärna köpa dem till Linnea som växer så det knakar just nu!

HAR FÅTT TAG PÅ DESSA SNYGGISAR VIA VÄRLDENS BÄSTA SJALBARN!

Vänskap

"Att leka med Anton, 

det är bättre än kalas!"

- Isak, 5 år

Fint med hemgjort dockhus

Om Linni vill ha ett dockhus när hon blir äldre ska hon få ett lika fint som det här. Med hemmagjorda invånare i form av trikådockor i bästa Neuschütz-stil med ståltrådsskelett. Jag önskar så att Isak ville ha ett, men där är det bara bionicle och bakugan som gäller för tillfället. Men han har börjat intressera sig lite för rollekar nu, så än har jag inte gett upp!

Kära, missunnade blogg

Jag pluggar, bollar barn och kollar på Cityakuten. Något annat orkar jag för närvarande inte med. Pilutta mig.

Köpdjävulen vann en smula

Det där med att inte shoppa har satt sig som en nagel i ögat på mig. Bara för att jag inte ska, vill jag ännu mer. Inte dyrt, bara något. Idag lät jag köpdjävulen vinna en smula och köpte tre plagg barnkläder på Kupan med motiveringen att det inte var till mig själv. Linni fick en röd- och orangerandig body, ett par röda byxor och en somrig t-shirt med jättefint tryck. Inte sådär kalaspris kanske, men prisvärt och fint och jag känner mig nöjd. Och överskottet går ju onekligen till något fint.

Dagens fniss

Vardagshumor när den är som bäst <3

Grymme snyggt

Jatack. Stig Lindbergs Salix från Gustavsbergs porslin, nu enligt uppgift i nyproduktion. Grymme snyggt om jag får säga det själv!

Plugga med barn

Det här med att plugga samtidigt som man har en bebis var väl kanske inte det mest genomtänkta jag har gjort i mina dar. Jag glömde den där lilla detaljen att jag blir som besatt när jag börjar läsa om något som intresserar mig och har svårt att koncentrera mig på två saker samtidigt. Samt att det tar åtminstone en timme för mig att verkligen komma in i det jag gör, och att jag efter den timmen gärna vill sitta åtminstone fyra-fem timmar innan jag gör något annat. Det kanske inte är någon stor överraskning att det inte går att göra så när man har en bebis?  Jag önskar att jag kunde nöja mig. Att i det här läget se det som att jag ska göra fem uppgifter för att få ett betyg och en formell kompetens, och därefter läsa pragmatiskt för att klara dessa uppgifter och således få mitt betyg. Men jag funkar inte så. Jag vill ju lära mig. På riktigt. Anledningen att jag läser den här kursen över huvud taget är ju att jag känner mig så obekväm i min upplevda okunskap kring omläggning, behandling och handläggning av svårläkta sår - uppgifter jag faktiskt gör dagligdags i mitt yrkesliv. Jag vill inte behöva förlita mig på vad en kollega förmedlar till mig, jag vill kunna veta att det jag gör faktiskt vilar på evidensbaserad grund, bästa tillgängliga kunskap och beprövad erfarenhet. För om man ska vara sådär tvärärlig är det ju faktiskt det min legitimation borgar för att jag gör. Jag får aldrig anta - jag måste veta.

  

Klädutmaningen 2.0, rapport från fredagen

 

Madde ringde och räddade vår fredagkväll med en galet mastig choklad/banan-kaka som enligt uppgift skulle smaka som Ben&Jerrys chocolate monkey. Nu har jag aldrig smakat den glassen, men kakan var god och väääääldigt mäktig. Middagen som avnjöts före var lika god, och vinet likaså. Isak mumsade och tittade på Lucky Luk tills ögonen var fyrkantiga och däckade i bilen på vägen hem. Kvällen avslutades i stabilt sidoläge i soffan framför Smoke, moffandes lite godis.

Jag klädutmanade mig själv med en riktig garderobsvärmare! Bra jobbat, Julia :) Den ljungrosa koftan använder jag nästan aldrig, eftersom det inte känns som att färgen klär mig något vidare. Den är förövrigt arvegods efter Ida, som så mycket annat i min garderob. Den svarta tröjan jag har under är en amningstopp från H&M. Vad jag hade för byxor har jag faktiskt glömt, men jag misstänker att det är de nya favoriterna pösbrallorna. Och som ni ser på bilden har håret blivit såpass långt att det faktiskt går att sätta upp nu för tiden! :)

Second hand-fynd, del 2

Nummer två på second hand-fyndlinjen är en retrodoftande gul tröja med gröna katter till Linnis. Röda korsets Kupan för 25 kronor. En nyproducerad tröja från KappAhl i jättefint skick :) 

All asleep

Bedövande trötthet efter ytterligare en sönderhackad natt. Jag önskar att jag fick ligga och tryna i en stor kärlekshög precis som Totoro och gänget på bilden ovan. Robert iakttog i halvmörkret hur Linnea, fortfarande sovandes, buffade lite mot mitt bröst inatt, och hur jag, fortfarande sovandes, drog upp tröjan och makade till mig så att hon kunde snutta. Jag kan fortfarande inte klaga på min och hennes nattamning, den fungerar verkligen ypperligt, även om den är lite väl frekvent i både allmänhetens och mina egna ögon. Men den funkar, och därför fortsätter vi. Snuttelutt, alla nöjda och glada. Hade dygnet 3-4 fler timmar som jag kunde ligga och sova på, skulle jag dock inte klaga. Det känns som att jag tappar sömn varje natt i nuläget, och jag börjar faktiskt känna mig lite sliten. Jag märker det på mina konstiga drömmar, på att jag börjat tappa ord när jag pratar, att jag tappar tråden när jag berättar något, att jag inte orkar lyssna färdigt när någon berättar, att jag inte riktigt orkar vara glad och att jag blivit avsevärt klumpigare och till exempel börjat slå sönder saker när jag diskar. Det börjar kännas väldigt lockande med obruten sömn. Jatack.

Konturer

Lördagsgrått

 

Ibland är allt så sorgesamt grått att jag får lust att göra fåglarna sällskap och flyga långt, långt bort. Jag till och med drömde i natt att jag satt och diskuterade mina höst- och vinterdepressioner med någon. I drömmen sade jag: "Jag förstår inte hur jag ska orka en höst till". Men i verkligheten äter jag antidepressiva som håller SAD:en i schack, tänder många värmeljus, nosar djupt ner i mina barns ljuvliga nackgömmor och räknar ner till våren. Det är väl bara fem månader kvar nu? 

Hur jag kunde få för mig att sätta bo i den här delen av landet övergår mitt eget förstånd... 

Second hand-fynd

Jag har fått önskemål om att lägga ut bilder på mina second hand-fynd som jag emellanåt lyckas göra. So be it. Först ut är en färgglad poncho jag hittade på Pingstkyrkans Returidé här i Boden. En guldtia har jag för mig att jag betalade för den retromumsiga, men nyproducerade hippiegrejen. Den är tänkt till Linni när hon blir några storlekar större. Den är märkt 110/116, men en poncho kan väl knappast inskränka sig till storlekar på det viset. Jag har provat den på henne redan nu, men jag fick leta fram henne där inifrån och förklara att man inte kan tälta i kläder bara sådär ;)

Klädutmaningen fortgår

Klädutmaningen fortgår i det tysta medan jag tillbringar varje ledig stund med att studera aktiv sårbehandling vid långsamläkande sår hos äldre personer. Idag kurar jag till exempel i pösbrallorna och en svart tischa med tryck, gömd under en svart fleecetröja. Jag sitter ihopkrupen vid köksbordet och pluggar - det är en oerhört intressant kurs med superbra kursupplägg och mycket engagerande och entusiasmerande lärare. Och jag tror baske mig att jag har kommit fram till vad jag vill bli när jag blir stor. Distriktssköterskeyrket har alltid lockat mig - det självständiga preventiva arbetet, möjligheten att arbeta mer specifikt med hälsopromotion, rådgivning och individuell uppföljning, den stora bredden av patienter - allt från barnhälsovård till hemsjukvård och palliation. Men efter min vedervärdiga primärvårdspraktik gav jag nästan upp hoppet, tänkte att även om jag skulle passa för och tycka om arbetet, skulle jag förmodligen bli galen på mina kollegor och vantrivas i den relativt andefattiga miljön. Men ju mer jag tänker på saken, desto sugnare blir jag. Och det känns jättebra i hjärtat. Men först vill jag jobba precis där jag är, eftersom jag vill ha erfarenhet att falla tillbaka på när jag står där ute i obygden med en envis gubbe med ett svårläkt bensår som vägrar komma in till vårdcentralen för omläggning trots att han inte har rinnande vatten i huset. Typ. 

 

Linnis rum - tankesmedjan smider planer!

Väggen som tidigare kändes given som rosa, lutar numera snarare mot orange. Molnsilhuetten finns kvar i tankarna som ett genomgående tema - den här ungen får mig helt enkelt upp i det blå! En mjukt orange vägg med vita moln, och så vita väggar i resten av rummet. Det är planen.

Ljuvliga Hensvik spjälsäng kommer att kunna hänga med länge, eftersom sängen funkar även utan ena långsidan. Med en extra madrass i, blir det en alldeles lagom säng för Linni att kliva i och ur alldeles själv, helt utan fallrisk. 

Nu när hon hunnit växa till sig lite står det klart att Linni inte är någon prinsess-tjej. Bokstäverna till rumsdörren blir således i en färggladare variant! 

Det skitsnygga Ikea-tyget har jag spänt upp på en (hemsnickrad) träram och på så vis skapat en maffig tygtavla som ska hänga på ena långväggen. Inte fondväggen dock, utan den andra. 

Dessa sköna krabater har jag blivit kär i, och de ska få bo på en tavelhylla på molnväggen har jag bestämt. Isak fick störtsköna ryska gummor när han var liten, men han fick leka med sina redan som ettåring, så de gick tyvärr sönder rätt fort. 

En lurvig, röd matta ska få värma tassarna. Det behövs, vi har otroligt golvkallt! Och så är golvet i Linneas blivande rum i fullkomligt uselt skick!! Bäst att dölja så mycket som går ;)

Trofast förvaringsserie hänger kvar. I love it. Lådorna finns ju numera i flera olika färger, så det ska nog gå att knåpa ihop något fint. 

I en vit Malm-byrå skulle alla små kläder få plats.

Ett litet barnbord har vi som sagt redan, som ska målas och piffas lite med en vaxduk, men två stolar behövs. Ikea har fina varianter, den här gillar jag till exempel :)

Till gardiner blir det en slät kappa i ett rött tyg med vita prickar :)

Det var nog inte allt, men det får duga så länge!