Åh, nu har jag suttit i en timme och läst i SouleMamas arkiv och känner mig nästan förtrollad av smittande kreativitet och vardagstrivsel. Tittar på det lilla barnet som ligger och piper i sömnen i babysittern och ler för mig själv. Det finns ju ingenting som hindrar mig. Egentligen. Börjar längta efter att handarbeta igen. Har så mycket garn som bara väntar på att få bli något. Och så draken som tålmodigt väntar på att få bli färdig... Vad vore ljuvare än doften av en akvarellåda och en dunig bebishjässa såhär en kallsnöig måndagmorgon? En dusch så vore jag igång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar