Vårt magsjukedygn

Gårdagkvällen tillbringades i soffan tillsammans med vår magsjuka lilla plutt som låg däckad och sov större delen av tiden. Med ojämna mellanrum vaknade han och ville ha lite vatten, men fick tyvärr inte behålla nästan något av det lilla han fick i sig. Maken var en barmhärtig samarit och visade sig dessutom ha svart bälte i fånga spyor med hink! Grymt imponerande var det! Jag kände mig osmidig och immobil med min höggravida mage, och överlät kvällspasset till honom med löfte om att ta natten eller morgonen om det behövdes. Sötsonen sov mer eller mindre från det att han kom från dagis tills dess att han normalt sett brukar gå och lägga sig. Då vaknade han till och mådde lite bättre och orkade ligga och titta på när pappan spelade Rachet & Clank på PS3an i några timmar. Men en stor del av kvällen accepterade han amerikanska komediserier och discovery-program, vilket är ett gott mått på hur sjuk han egentligen var. Först när han med svag röst började ropa lite "mamma" och be om kramar och pussar, kände vi att det hade börjat vända.

Maken satt uppe med honom till halv två i natt, då plutten efter lite blåbärssoppa kunde duna in för natten. Då hade jag redan sovit i några timmar, för jag höll inte ut längre än till strax före elvasnåret. Fru gravido behöver sova! Kände dessutom ett diskret molande börja bre ut sig långt ner i ryggen lagom till jag skulle lägga mig, och hann tänka den förfärande tanken att shit, tänk om det sätter igång i natt?!! Men det gjorde det lyckligtvis inte, och efter att ha legat och kikat en liten stund på den fina bebisovplatsen, slog jag igång avslappningsbandet och somnade inom några minuter. Sen vaknar jag ju varannan timme natten igenom förstås, men jag har åtminstone inte så svårt att somna om.

Strax före sju vaknade jag av Isaks röst, där han på sitt nyvakensätt ropade efter vatten. Det var ett par pigga, glittrande ögon som mötte mig när jag kom in i hans rum. Håret sömnrufsigt, rösten glad. Vi satte oss i soffan och morgonmyste och gjorde sen lite frukost. Och han har fått behålla alltihop!

Nu mullrar en premiärtvättmaskin med 60 grader vit bomull i badrummet och Isak har precis hjälpt sin älskade pappa att bära ut kartonger till bilen och följt med till återvinningsstationen för att slänga dem. Han är grymt mysig när han är sjuk, men åh vad man saknar den bubblande fyraårsenergin när han ligger feberslut i soffan och bara andas. Äntligen har vi vildungen tillbaka! :)