Vi har en hel liten byrå med bebiskläder i storlek 50/56. I förrådet står det kartong efter kartong med barnkläder sorterade i olika storlekar. Pojkkläder. Jättefina kläder som vi sparat efter Isak. Men ändå: pojkkläder. Och jag känner mig så katastrofalt ytlig när jag med ett litet styng i hjärtat plockar bland kläderna och inser att jag inte vill ta på Linnea nästan ett enda av de plagg vi har. Det känns ytligt och fånigt och ekonomiskt oansvarigt när vi bara har en inkomst. Flärd är en lyx man inte riktigt kan unna sig i tider som dessa... Vi är inte på något sätt utfattiga, men man får spara in på det man kan liksom. Suck.
Jag stod och grinade i köket igår kväll och snyftade fram: Jag vill inte att hon ska se ut som en pojke!
Jag hade aldrig föreställt mig att det kunde kännas så viktigt att klä sitt barn i söta kläder. Jag har väl aldrig brytt mig speciellt mycket om sånt? Men tydligen.
Så bara så ni vet. Om ni skulle vilja köpa kläder som välkomstpresent: köp nåt gulligt, inte nåt neutralt. Och absolut inget tufft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar