Det är vansinnigt kallt ute, så kallt att jag inte kan ta ut Linnea ens för att gå med Isak till dagis. Kvicksilvret fryser i termometern och jag tänker på permafrost och ankommande istid. Jag satt och brottades med olika lösningar över frukostteet, och kom slutligen på den bästa. Min kära moder har nämligen tidigare erbjudit sig att komma förbi och följa Isak till dagis vid sådana här tillfällen, för att vi ska få behålla den känsla av normalitet och vardag som visat sig vara så viktig för vår fyraårings allmäna välbefinnande. Så jag ringde efter henne, och halv åtta kom hon förbi och hämtade upp en sprudlande glad liten kille. Själv satt jag på bänken i hallen och ammade en liten pipunge som inte alls tyckte att det var lajbans att få vänta på käket bara för att mamman skulle hjälpa storebror att borsta tänderna och ta fram utekläder.
Vansinnigt kallt ute, nästan 28 minusgrader, och jag längtar ihjäl mig efter våren. Tillbringar förmiddagen i stillhet med att vika ihop de bebiskläder vi har fått låna av M&M, dricka kaffe och läsa Luftslottet som sprängdes. Lillsnotet har varit jättesnuttig och mysig på morgonen, men har bara velat ligga i famnen och gosa. Oändligt mysigt förstås, man får ju passa på att njuta när de är såhär små, men samtidigt vill jag gärna göra något annat också. Vi kramas hela kvällarna och nätterna, jag och Linnea, så på förmiddagen tycker jag det är så skönt att få lite hushållsarbete gjort och få duscha och bara vara Julia en stund. Så nu känns det skönt att hon ligger i babysittern och snusar gott i härlig mjölkkoma :)
Men nu ska jag värma två av svärmors kanelbullar och avnjuta till min påtår. Stieg Larsson väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar