Jakten på drömhuset

I snart fem år har vi varit dagliga stammisar på hemnet. I snart fem år har vi varit på hus- och lägenhetsvisningar i jakt på drömhuset. Ändå var det Blocket som ledde oss fram till vår nuvarande, numera ljusa, toppenfina trea. Då var det snarare en inrökt mardröm med potential än vår drömlägenhet. Ni vet, man drömmer om ett lantligt kök och utsikt över skog och ängar, och får ett HSB-hus i Rörviken. Husdrömmarna har fått oss att enträget klicka oss in på hemnet vareviga dag, och besöka än det ena, än det andra fallfärdiga rucklet i hopp om att hitta huset som har det.

Det blir nästan som ett intresse, det där med husletande. Maken har drivits av känslan av närstående akut trångboddhet (när man allvarligt funderar på vart man ska lägga bebisens kläder känns det lite mörkt). Vår ekonomiska svångrem har gett mig dyspepsiska besvär så fort han har pekat på än det ena och än det andra och försökt framhålla vad som kan vara tänkvärt med just det huset. Den stränga känslan av att vi har inte råd att ens drömma om det här i nuläget.

Så hörde vi plötsligt att en fyra skulle bli ledig i vår bostadsrättsförening. På bottenplan. Genast tändes hoppet! Och trots att vägen dit varit lite krokig, har vi nu skrivit papper och betalat handpenning, och plötsligt har vår bostadssituation fått en lösning för åtminstone de kommande tio åren! Det känns som att luften blivit lite lättare att andas :)

Och sedan igår är det plötsligt våran lägenhet som ligger ute på hemnet! Titta in, vettja! Och ännu hellre, köp! ;)