Träffade precis på en kvinna som surbloggar om sin odugling till karl. Underhållande och skrämmande på samma gång. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till att måla ut äktenskapliga problem sådär... Känns inte riktigt konstruktivt att odla sin bubblande irritation på det där viset. Men oavsett det, gör deras elände mig lite extra tacksam över att jag är gift med min egen man. Det är helt klart bäst att leva sitt alldeles egna liv ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar