Dimman hänger som sorgflor över ängarna där bussen åker genom landskapet. Dagens regn dröjer sig kvar som hundratals smutsiga avtryck på bussfönstret och på åkrarna ligger de senaste dagarnas snö kvar. Gräset är tonat i hundra nyanser av bränd umbra. Det är en eftermiddag som gjord för att kura i skenet av tända ljus under en filt med en stor, värmande tekopp mellan händerna. Önskar mig en rykande köttsoppa ur kupade skålar, en bit ost som nästan smälter på en nybakad fralla. Tror att det skulle hindra det oktoberdystra från att krypa under huden på mig just denna dag när jag trött efter jobbet och med gnagande bäckensmärtor pinar mig hem från bussen och möter en slagen hjälte här hemma som småsjuk däckat i soffan. Hade själv behövt få vara liten, bli nerbäddad och ompysslad. Frågar 4-åringen om det är okej att jag bara sitter här i soffan en liten stund och samlar ihop mig själv så att jag orkar vara en glad mamma som vill leka sen. "Det är okej!", svarar sonen glatt och går in i sitt rum för att pyssla och pussla med tejp och papper. Efter en kort stund kommer han utdansande och lägger sig på vardagsrummet och brejkar sin egenpåhittade dans och ser sådär snart-blir-jag-hungrig-och-gnällig ut, utan att han själv verkar medveten om det. Tror jag får matlagningssällskap idag: Viltskav och potatismos står på matsedeln.
OBS! Bilden är målad av mig och ingen annan - var snäll och respektera copyrighten och sprid den inte utan mitt tillstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar