Livets prövningar

Det gamla året hade helt klart kunnat sluta bättre än såhär. Vi flyttar om mindre än en månad, och nu - NU - går kyljäveln sönder! Jag känner mig matt, irriterad, ledsen, upprörd, frustrerad. Vi får låna pengar av mina föräldrar att köpa en ny kyl för, men hur jävla sugen är man på att köpa en ny kyl till någon annan? Vitvarorna är urgamla dit vi flyttar, och vi räknar kallt med att vi måste byta ut både kyl och frys inom ett år. Detsamma har säkert våran köpare gjort - våra vitvaror är ju från 1994 eller nåt sånt... Vi känner en snubbe som är reparatör och som har erbjudit sig att försöka laga termostaten på lördag, och tanken är att vi ska försöka hålla kylskåpet hyfsat kallt tills dess med hjälp av isklabbar och frysta petflaskor (det är ju 20 grader kallt ute, så vi har balkongen full av dem just nu)... men temperaturen i kylen ligger nu runt 18 grader, och det är ju inte direkt något att hurra för. Allting kommer ju att bli förstört! Jag känner mig så trött och less och slut just nu. Hur klarar man sig utan kylskåp i flera dagar? Vad ska vi äta?? *suckar*

Livets prövningar.

Årskrönika

I januari tog jag (till höger) examen från sjuksköterskeprogrammet och fick vårdförbundets stipendium för bästa uppsats med titeln Sjuksköterskors upplevelse av att vara handledare åt studenter i verksamhetsförlagd utbildning.

I februari deklarerade sonen en kväll att han älskade mig ända upp till taket, och jag blev så glad att mammahjärtat smälte. Jag varken bloggade eller fotade nästan någonting, utan tillbringade tiden i framstupa sidoläge och försökte hitta formen igen efter urladdningen att vara färdig med skolan. Jag inventerade köket och började försöka styra upp hushållets matlagning och hushållsekonomi.

I mars började jag jobba som sjuksköterska på en infektionsavdelning, och mitt nya liv tog sin början!

I april var vi i stugan under påsken och träffade Stockholmskusinerna och Isak fick slaska fritt i smältvattnet. Galonisar rules!

I maj överraskades jag av känslan av fritid när jag började jobba mycket natt och fann att jag tyckte att det var otroligt roligt att virka små söta djur - amigurumi!

...och dessutom renoverade vi klädkammaren! Det blev otroligt bra, dock är det tämligen omöjligt att få några bra bilder på resultatet utan att använda en schysst systemkamera där man kan byta objektiv. Det blev en vitmålad, platsbyggd mdf-lösning med öppet linneskåp och ordentligt med både hängande förvaring och lådförvaring. Till det hittade vi en riktigt snygg tapet som fondvägg. Det är ju så att det är synd att man ska flytta!

I juni började vi undra när jag egentligen skulle få mens, och upptäckte till vår stora glädje och förvåning att jag var gravid! Den medföljande tröttheten minskade drastiskt antalet virktimmar och mina amigurumi fick inga fler kompisar...

... Isak var en klätterapa i lekparkerna. Vi var svenniga och firade midsommar med picknick på hembygdsområdet och bevistade dessutom Boden Alive så att Isak fick prova åka karusell. Och så gick vi på barndop när Mysan skulle döpas! :)

I juli firade vi treårig bröllopsdag (060708)!

I augusti fixade vi barnvakt och skulle göra något för vår egen skull. Så vi åkte till Luleå och skulle gå på bio och äta något riktigt gott. Till slut var vi dock så less på allt folk och all blåst att vi satte oss i bilen och åkte till Boden igen, käkade på kinarestaurangen och hyrde en skitdålig film hem. Vilken kväll. Haha.

I september fyllde Isak fyra år, och fick supermycket lego och världens bästa dinosauriebok som följde honom dagligen i flera veckor tills vi föräldrar bara ville kräkas på hela köttgänget ;)

I oktober var hösten fortfarande vacker och vi bestämde oss för att köpa lägenhet. Jag fyllde 27 år trots att jag inte riktigt hade lust eller ork till det, jobbade vidare och oroade mig för vad jag skulle göra när mitt vikariat tog slut.

I november började jag känna mig rätt gravid, fick intro på hjärtavdelningen och jobbade sedan vidare på infektion. Jag och mamma gick på öppet hus på Kronan och besökte olika konstnärers ateljéer, och jag köpte världens snyggaste mugg att ha mina penslar i.

Och i december julpysslade Robert med Isak på dagis, jag missade luciafirandet ännu en gång och fick slutligen havandeskapspenning efter några tunga sista veckor på jobbet. Julafton firades med stora släkten och jag fick precis det jag önskat mig i present: världens goaste parfym och ett litet staffli :)

Nu väntar året på att avslutas i goda vänners lag på nyårsafton och det nya året står inför dörren. Ett år som kommer att bli helt annorlunda än det gångna. Jag är otroligt spänd och nyfiken inför vad 2010 har att bjuda på!

Kvällsbak

Kom plötsligt ihåg att det är söndag och att det är dags att baka bröd. Dessa ljuva små frallor är bakade på paltspad, margarin, ljus sirap, vete- och grahamsmjöl, dinkelmüsli, linfrö och solrosfrö. Jag använder alltid torrjäst till mina bak, tycker det är enklast så. Och så är de toppade med vallmofrön. Ser verkligen fram emot att smaka så fort de kallnat något, det doftar nämligen ljuvligt här hemma just nu! :)

På inspirationsjakt

Trodde jag skulle tillbringa mina två barnlediga timmar i tvättstugan i eftermiddag, men när jag och maken kom dit med våra tvättpåsar, upptäckte vi att jag har tagit fel på dag. Det var den 30:e vi hade tvättid, inte idag. Jahapp, bara att ta grejerna och gå tillbaka igen... Efter en föga inspirerande måltid bestående av snabbnudlar a la nudlar spicy flavour, började jag klicka mig runt på internet på jakt efter inspiration av Saker Att Fylla Min Och Isaks Tid med. Ramlade av en händelse in på en serie downs syndrom-bloggar, och upptäckte att många av de träningstips som de föräldrarna lagt ut även passar ypperligt till barn med det gamla vanliga antalet kromosomer. Känner mig faktiskt lite mer inspirerad nu än vad jag gjorde tidigare idag, har liksom öppnat ögonen lite mer, och börjar mer och mer se fram emot att få börja min nya tillvaro med Isak.

Skodrömmar...

När vintern blivit mildare och snön börjat försvinna, drömmer jag om att köpa mig ett par nya kängor. Jag har levt i kängor i många år, och saknar fortfarande mina första Doctor Martens sedan de gick hädan för tolv år sedan. Ett par svarta 8-hålskängor i klassisk stil utan stålhätta - det vore grejer det! :)

Tänk att köpa ett par välsittande blågrå jeans när graviditeten är över och kilona ammats bort. En snygg vårjacka - och så ett par riktigt fina kängor. Lovely!

Annandagen

Årets mest pliktskyldiga happening är avklarad: Annandagsfirande hos moster. En egentligen ganska gemytlig tillställning med garanterat god icke-julmat och chans att träffa släktingar jag annars nästan aldrig umgås med. Jag önskar verkligen att det var så enkelt och att jag skulle förmå att uppskatta det på just det planet. Men faktum kvarstår att jag har oerhört svårt att förhålla mig till min släkt, och har ännu svårare att uppskatta dem i samlad trupp... Min släkt är nämligen oerhört högljudd. De är snälla, de är rara, de är välvilliga, men de pratar så förbaskat högt för att morfar ska höra vad de säger! Det börjar på en hög ljudnivå och i takt med att kvällen lider och alkoholen rinner ner i struparna accelereras det steg för steg tills decibelnivån i princip kräver hörselskydd. Jag blir alldeles blockerad, vet inte alls hur jag ska bete mig. Jag får ångest och blir irritabel och stingslig. Moget, verkligen, haha. Känner mig som värsta omogna tonåringen... Impulsen är: "Fly!", men det verkar ju rätt kontraproduktivt på det hela taget.

Maten var hursomhelst fantastiskt god och jag var alldeles lycklig av att äta något som inte var julmat. Moster bjöd på knytkalas-sill till förrätt, vilket jag hade kunnat vara utan efter två dagars julmat, men varmrätten var helt otrolig! Ugnsbakad lax fylld med soltorkade tomater och färsk timjan, toppad med parmesanost. Till detta serverades pasta penne med en väldigt lätt sås gjord på citron och maizena samt en fruktig men ganska oljig sallad gjord på tunt skuren avocado, rött äpple och rödlök. Ingenting jag har ätit de senaste månaderna har smakat gott, men det här var fan gott på riktigt. Tänk om detta var vändningen? Tänk om mat äntligen kan komma att smaka gott igen?

Isak var alldeles stirrig och familjen hade svårt att förstå varför jag inte ville att han skulle korva runt som en ål i soffan och försöka krypa under huden på sin mormor. "Han är ju bara fyra år - och enda barnet [närvarande]"... jaha, så då är det okej helt plötsligt? Jag fattar liksom inte varför inte vardagens grundregler ska vara applicerbara även i festliga sammanhang? I min värld har man slappare regler till vardags och hårdare regler på fest, även om man som barn inte behöver sitta kvar vid bordet när man ätit upp... Jag försökte sysselsätta honom så gott jag kunde med de medel som fanns att tillgå: böcker, memory, bolibompa. Men han är en aktiv liten pojke med mycket energi och spring i benen, så det räcker liksom inte hela vägen fram... Dessutom vill jag kunna sitta och umgås med de vuxna också, inte bara sitta med tjockismagen på golvet och försöka hitta nåt sätt att kunna andas på också.

Det var en befrielse att gå ut i kylan igen. Isak nästan rann nerför trapporna för att han var så ivrig att komma ut, och sen sprang han nästan hela vägen tills han kom fram till plogade snökarmar. Där klättrade han upp och sedan pulsade han i djupsnö resten av vägen hem, sjungandes "Det går, det går!", från Mamma Mu-filmerna samtidigt som han skrattade av ren livsglädje. Haha. Tänk om man fick ett uns av den där energin han har!?

Ikväll har jag lovat mig själv en tidigare kväll än vad det blev igår. Tänkte försöka vara liiiiiiite piggare imorgon än vad jag har varit idag nämligen. Fem timmars sömn är helt enkelt inte tillräckligt för mig, och om jag vill skrapa ihop fler timmar än så, måste jag helt sonika gå och lägga mig före tolv.

Nu sitter jag och slöar i soffan medan Marcus och maken sitter och spelar Assassins' Creed II. Magen känns bättre idag än igår - det är tur att man vänjer sig vid sina nya tillstånd ;) Men jag saknar grymt mycket att kunna sitta ner på golvet utan att det känns som att jag inte får luft. Antar att man får skaffa mer tålamod, det är ju ändå mellan fem och nio veckor kvar på det här. Tjopp.

Riddarlek

Isaks allra största anchylosaurus håller vakt ute på borggården medan han själv gillrar fällor till de bakre balkongerna.

Till den enorma riddarborgen fick han både ondingar och godingar i olika modegenrer, allt för att stimulera till olika sortes lekar. I Isaks värld är dock även de som ser ut som superondingar goda. Den som är ondaste superskurken är ingen mindre än mullvaden ifrån Rorry-serien ;) Här håller dock en av godingarna vakt och spanar medan elaking-mullvaden försöker ta sig in i borgen.

Jag menar, hallå, är inte det här en onding? "Nej", säger Isak, "så leker inte jag!" Nähäpp. Isaks riddartid är inte lika strikt som en annans. Här finns plats för både Pokémon och bilar i blåmetallic. Och jag påminner mig själv där jag sitter och försöker låtsas som att jag tycker att det är roligt - inte begränsa leken, inte begränsa fantasin. Svårt det där, samtidigt vill man ju förmedla sådant som faktiskt utvecklar leken. Men det kanske inte är min roll som förälder? Oh well, nu är tid att ta på sig lite smink och pallra sig iväg på julens sista släktsammankomst.

Sökes: lekkamrater

Efter två dagars hemmavaro börjar jag så smått inse att jag faktiskt är hemma på obestämd tid och att jag behöver lära mig ett nytt förhållningssätt till hemmet, tillvaron och min föräldraroll. Jag kommer att bli olycklig om jag inte hittar tillbaka till vardagsglädjen i de små tingen och finner någon slags struktur i tillvaron. Och Isak kommer bli extremt understimulerad om vi inte lyckas etablera fritidskontakt med folk som har barn i samma ålder och skaffar oss små projekt att pyssla med och utflykter att hitta på.

Nu mjukstartar vi med jullov till åtminstone den sjunde januari, men bara det är ju faktiskt jättemånga dagar att fylla med meningsfullt innehåll för att inte bli alldeles skogstokig. Och Isak är en morgonpigg kille, redan vid halv sex-sex är det revelj, och sen är det full rulle kanelbulle ända tills han går och lägger sig vid halv åtta på kvällen.

Jag insåg igår att det faktiskt inte är rimligt att jag ska riskera mitt psykiska välmående genom att tvinga mig själv att trappa ut mina antidepressiva inför förlossningen, även fast jag vet att det rent medicinskt är det bästa för bebisen. Jag har helt enkelt inte råd att riskera min sociala och emotionella funktionsnivå just nu, och jag vet att jag har ett återfall att vänta om jag trappar ut de antidepressiva. Jag har ätit halv dos i två månader, och klarat mig bra på det så länge livets totala stressnivå har varit reglerad. Men när man väl är hemma med en fyraåring dygnet runt och det är för kallt för att vara ute och leka, inser man vilken skyddad verkstad man lever i när man arbetar heltid och bara är hemma några timmar per dygn. Det är skillnad på tillvaro med barn och tillvaro med barn, helt enkelt. Det finns nog få saker som är så stressprovokativt för mig som just vardagstrots. Följden blir att jag blir helt chanslös mot ångesten när den inre stressen trappas upp, vilket i sin tur leder till att jag inte blir någon trevlig mamma. Så även om jag får en bebis med utsättningssymtom lär totalstressen och totalångesten bli mindre än vad den hade varit om jag hade trappat ut de antidepressiva helt... Sjuk tanke. Trodde faktiskt nånstans att livet skulle vara lättare än såhär.

Men min stora utmaning dessa veckor är att finna mig tillrätta här hemma. Utan att bli lappsjuk. Och utan att ställa ut ungen i snön ;)

Pingu-kid

Isak gillar Pingu. Det gör jag med, men ännu mer gillar jag ungar som låter som Pingu ;)

Jag och Lille Skutt

Jag tror att den lilla skitungen där inne i magen har vänt sig nu, för plötsligt, från en dag till en annan, har jag ingen plats kvar för mina egna inälvor. Vecka 33 nu. Börjar längta efter att få tillbaka min egen kropp, att inte ha en fyrtio-centimeters tvåkilosklump ihopkurad under revbenen... Jag minns att det var käckt att kunna andas och äta, men det är väl sånt man får offra för att vara boningsplats åt nästa generation... Just det där med julmat och sen graviditet är inte riktigt kompatibelt. Hade man haft självdistans till att bara äta en liten potatis, två laxskivor, några sillbitar, några skivor fårfiol, en skinkskiva, en prinskorv och två köttbullar hade det väl inte varit nån större fara, men nu tillhör jag inte de måttligas släkte. Följdaktligen sitter jag här och lider just nu. Jag ryms inte i min kropp!

Jag känner mig helt knäckt ikväll, började grina på vägen hem bara för att allt kändes så jobbigt och eländigt. Isaken satt där i pulkan och höll i mitt paket och var så rar: "Gråt inte söta lilla mamma...!" Åh vad jag önskar att jag kunde skärpa mig bättre och inte bryta ihop så han ser... När jag kom hem sjönk jag ihop på pallen i köket och bara tjöt i bästa Lille Skutt-stil... Så j-ä-v-l-a slut alltså! Jag sade till lilla familjen att jag känner mig som ett barn som bara inte orkar mer just nu. Isak verkade förstå vad jag menade, han tillhör ju också de som bryter ihop i en gråthög när han blir för trött...

Har en konstant känsla av håll i sidan av magen, nånstans i levertrakten, men jag antar att det bara rör sig om växtvärk. Inom mig vet jag att jag kommer att vänja mig vid den nya uppgraderingen av graviditeten om bara några dagar: Höggravid 2.0 liksom... men tills dess känns det faktiskt jävla eländigt.

Bilden är tjuvlånad från somewhere på nätet i bästa blogg-anda. Karaktären Lille skutt är påhittad och ritad av Runé Andréasson, och närmare bekantskap med Bamses vänner stiftas förslagsvis via serietidningarna. För mer info, kolla här.

Julhälsning

Nyss hemkomna från julfirande hos Roberts syster och alla miljoner släktingar, sitter vi dästa och mätta i soffan och bara jäser. Robert som är den aversiva julhataren i familjen har klarat av ännu en julafton, Isak har fått busa med kusiner och träffa tomten och jag har ätit riktigt mycket julmat och fått världens finaste pärlhalsband av Isak som han pysslat på förskolan. Tyvärr är det lite kort att ha runt halsen, men två varv runt handleden är det helt fabulous! Han har varit så stolt och hemlig över sitt fina paket :) En riktigt trivsam julafton har vi haft, men i något för stor skala för min smak... vi får se hur vi gör nästa jul, vi har redan börjat prata om att fira hemma i all stillhet och istället bjuda hit valda personer från våra båda släkter för ett eget, litet julfirande.

Jag önskar att vi hade haft videokamera när Isak öppnade sitt stora paket ikväll. Minen var helt obetalbar alltså. Den totala förvåningen, spänningen och överraskningen när han såg att han fick en riddarborg! Lyckan bara lyste om honom och han skalade av papperet bit för bit. "Åh, vilken cool!!" utbrast han gång på gång, "Det här är ju precis det jag önskat mig!!" Det roligaste av allt var att vi hittade borgen på Toys'r'us redan innan vi visste att han gillade riddare, så det blev verkligen en lyckträff. Nästa paket innehöll tjocksockar från granntanten - inte riktigt lika spännande - men när han senare öppnade ett av de andra paketen och lyfte ut den stora, röda draken, var lyckan fullkomlig igen :)

Han låg riktigt och studsade i sängen ikväll innan han fick på sig pyjamasen ikväll när han tänkte på alla roliga lekar vi skulle hitta på imorgon. Så förväntansfull inför att få sätta ihop borgen! Så imorgon bitti är det jag som släpar mig upp när han vaknar så att vi kan börja bygga. Det ingick i dealen. Älsklingen har hjälpt mig så mycket de senaste dagarna för att jag skulle ro iland mina sista dagar och nätter på jobbet... Nu är han alldeles mörk under ögonen och känns allt dystrare, så nu är det dags att även han får skrapa ihop någon extra sömntimme. Vi samlar på sömn såhär i slutet av vår lyxtid som enbarnsföräldrar... för vi vet ju att det tar slut i samma ögonblick som det lilla sötbarnet lämnar moderlivet ;) Nu till exempel ska inte min kväll innehålla så mycket mer än stilla nedvarvning och tidigt sänggående. Det är ju trots allt en ny dag imorgon, och de tre timmars sömn jag skrapade ihop i förmiddags efter nattjobbet räckte inte så långt kan jag avslöja...

Full i skratt

Haha, fotogenisk har jag väl aldrig varit, och fotoautomater gör mig alltid nervös, men gud vad roligt det här var! Nyklippt och för en gångs skull väldigt nöjd. Nu väntar håret bara på att få bada i lite brunt med lite röda stänk i, så blir jag julfin och grann.

Daily prayer

Inramad påminnelse hemma hos Hannisens föräldrar.

Roligt är att ta sig tid att kolla igenom gamla foton :) Sitter och finsorterar och märker upp det digitala arkivet för 2009, som ju snart börjar vara till sin ände. Under hösten har jag varit duktig på att sortera bilderna efter datum, men i våras var jag sämre på det, så mapparna är så stora att det är svårt att hitta det man än ute efter när man bläddrar runt efter foton. Isak sitter i saccosäcken och tittar på Bamsefilm, julgranen står glittrande och klädd här i vardagsrummet och vi latar oss en stund extra innan vi ska gå iväg till svärmor och svärfar och hälsa på lite. Vi har en långsam och lat lördag, precis som det ska vara efter en tung arbetsvecka. Älsklingen tentapluggar så mycket han orkar, och jag känner mig en smula ivägen och vet inte riktigt vad jag ska hitta på med Isaken. Hade värsta planen att hälsa på I&M och låta Isak och Anton leka, men de hade så mycket att göra att det inte riktigt verkade passa... så nu blir det farmorbesök istället, det funkar ju bra det med :)

Blek och skön?

"Jag tycker Julia börjar se lite anemisk ut", utbrister en av våra läkare spontant när jag kommer in i personalrummet för att värma min mat. Fan också, jag som försökt intala mig att jag är blek och skön. Har åtminstone bokat en klipptid imorgon så jag vågar gå ut utan mössa igen. Även om man inte är så sugen på att gå ut utan mössa när det är -22 grader ute dag ut och dag in...

Längtar grymt mycket till julafton, mellandagarna och tiden efter det. Fy fan vad jag ska vara hemma och slöa!! Gick och lade mig imorse efter att ha lämnat Isak på dagis. Vaknade igen klockan 11.00. Oj. Men jag är så katastrofalt trött. Den där natten jag jobbade med de tre timmars sömn jag fick efter det, räckte för en lättare förkylning skulle bryta ut och jag skulle bli extremtrött i flera dagar. Nu längtar jag efter att få vara hemma med min tunga, trötta mage.

Bebischock!

Men vad i hela friden!? Trots att jag inte har köpt nästan några kläder till den här bebisen, landar summan på strax över tusen kronor! Och då snackar vi enbart kläder! Ingen bärsjal, ingen åkpåse, inte ens en babyfilt! Och betänk att vi har ett startpaket modell pojke sedan tidigare, och dessutom har fått en hel banankartong med kläder från B&S! Hur mycket pengar lägger man inte ner på en ofödd unge när man köper allt nytt? JESUS!

Fotnot: Inköpta kläder är åtta par babystrumpor (de har ju en makalös förmåga att försvinna), en hjälmmössa, en utemössa, en varmare overall, en mindre varm overall, tossor, vantar, två par byxor samt en body. Av detta är ingenting märkeskläder. Jag är chockad!

Soffmys

Söt liten tröttis soffmyser bakom pappa efter Bolibompa.

Morgonmys

Klockan var inte mer än halv sex när sötungen slog upp sina klarblå, pliriga ögon och ropade mjukt från sitt rum: "Mamma! Kom! Kram!" Med tanke på att jag bara sov tre timmar föregående "natt" (förmiddag) efter nattjobbet, hade jag räknat med att vara betydligt tröttare. Av någon obegriplig anledning tar vi oss inte i säng på kvällarna, jag och Robert, utan sitter och ugglar och småpratar och slöglor på nåt dumt tv-program eller kör en sista nätrunda (why god, why?). Men konstigt nog kände jag mig riktigt fräsch, gick bara och hämtade morgonrocken och glasögonen och så kröp vi upp i soffan. Väl där insåg jag hur länge sedan det var sedan jag gick upp såpass tidigt med honom, han har ju blivit så stor nu att han med lätthet sköter sig själv någon timme på morgonen tills hans trötta föräldrar kommer sig för att börja göra frukost. Men det var så mysigt!

Vi satt där bredvid varandra, han lutade sig njutfullt mot kuddarna som fortfarande låg uppstaplade mot soffhörnet sedan jag låg där igår kväll och läste Män som hatar kvinnor. "Det är så mysigt på morgonen, mamma. Alldeles tyst. Inga bilar ens! Och vet du, nästan alla människor ligger och sover - inte ens dagis har öppnat! Vi ska inte tända några stora lampor, bara den här lilla lampan. Ser du? Men jag måste ställa mig i soffan för att kunna tända den... sen kan vi tända den andra myslampan också...!" Ute var det alldeles svart, adventsstjärnan i fönstret kastade ett fantastiskt ljusmönster i taket. Det var alldeles lugnt och fint. Ljuvligt att småprata med den lilla gosiga killen alldeles utan stress, alldeles utan krav. Alldeles för sällan får man sådana här stunder! Innan frukost läste vi Verktygsapan och bestämde att vi skulle åka lite tidigare till dagis, eftersom Isak ville visa mig runt :)

Tänk vad mycket jag hade hunnit göra om jag bara hade fortsatt vara uppe när jag kom tillbaka från förskolan. Men jag kröp ned i värmen bredvid maken, småpratade och - somnade. Nu är klockan halv elva och jag har precis kravlat mig upp och försöker vakna lite mer med kaffe och mammas knäckiga pepparkakor. Tänkte fortsätta förmiddagen innan jobbet med att föra in kvittorna från mina bebisinköp i en ny flik i bebisbudgeten... Jag måste ha smittats av någon ekonom-bakterie via Robert?!

You said what?!

Bebisbudget

Steg för steg kompletteras listan över saker jag har planerat ordna inför bebisens ankomst. Alltifrån vagn och skötsaker till amningskudde och startpaket med kläder. Jag har gjort en ordentlig budget med hänsyn till vår lite dystra ekonomi, och hittils ligger vi faktiskt under budget i samtliga inköp. Det känns skönt, för då vet jag ju att jag kan ta ut svängarna på vissa saker, eftersom andra saker varit betydligt billigare än förväntat. För varje sak som kompletteras på listan, känns det lite verkligare att vår familj ska växa med ytterligare en liten individ. Tänk att tvättkorgen kommer att fyllas av pyttesmå strumpor och bodysar och att en låda i hallbyrån kommer att få röjas ur för att rymma pyttesmå mössor, tossor och overaller. Det känns härligt och underligt att tänka på! :) När jag slutar jobba, ska jag ta tag i resten som är kvar att ordna. Åh vad jag ser fram emot att få boa mera! :)

Pingvin-fint!

Men herre gud! Voksi har äntligen anställt en designer med känsla! Jag får nog nästan revidera mitt tidigare folkloristiska förslag om åkpåse till fördel för denna pingvin! Åhhhhhhhh!!!!! Vill ha!!! :)

Babyshopping

Jag gillar att göra Blocket-affärer när det kommer till babysaker. Bebisar nöter ju väldigt lite på sina saker, så de håller sig fina för flera generationer småttingar, vilket tilltalar både mitt familjeekonomiska och ekologiska sinne. Men bara i Boden kan man träffa en säljare som via telefon tycker att: "Jag ska på hockey ikväll, men jag lägger ut åkpåsen i en säck på bron, så kan du kolla om den funkar. Och om du vill ha den, lägger du bara pengarna i säcken!" Hahaha. Jag kunde inte hålla mig för skratt ens i telefon, men jag nekade inte förslaget, jag är ju en ärlig människa trots allt, så det ska väl inte vara några problem :)

Mitt estetiska, drömmande, internet(fönster)shoppande jag suktar efter en sådan åkpåse som den på bilden - en Elodie details med modellen Folklore rose... Men den åkpåse vi nu ska åka och titta på är en enkel svart Pozy. Huvudsaken är att åkpåsen går ner i mjukliften och fortfarande har så mycket plats kvar att det ryms en unge i den - vilket jag inte är säker på i det här fallet. Därför ska vi dit och testa först :) En vanlig mjuklift fungerar säkert ypperligt med en extra filt om man bor i södra Sverige, men här uppe i nordanvindens isfrost och februaris tjugofem minusgrader är det inte rimligt att ens tro att det ska räcka. Här behöver man en varm åkpåse utöver overallen. Sist använde vi en voksipåse, och den var verkligen superbra, varm och skön - aldrig att Isak behövde frysa ett endaste dugg. Men vi hade ingen ryggplatta till vår voksi, som nu dessutom är såld, och jag saknade så ofta att kunna lyfta ur hela åkpåsen med barnet i. Så nu när vi köpte vagn fanns bara ett alternativ: sittvagn med lift. Så det blev en begagnad Emmaljunga Cerox, vilket jag hoppas blir bra. Man får väl utvärdera allt eftersom. Till nästa unge blir det väl en tvillingvagn, under förutsättning att jag blir på smällen lika snabbt som vi hoppas ;) Vi planerar ju tättisar den här gången.

Medan vi ändå ska iväg med bilen och kuska runt, passar vi på att åka förbi en annan säljare och köpa en amningskudde också. Tyvärr inte en utan tryck, men den är åtminstone beige, och jag kan svälja att det är Spöket Laban-motiv på den. Får jag allergiska utslag av trycket får jag väl sy ett överdrag till den ;)

När det kommer till skötväskor kan jag också få ha-begär. Det finns så mycket snygga väskor på marknaden, den ena dyrare än den andra. Men jag har bestämt mig för att absolut inte köpa en ny väska, jag har fortfarande kvar den skötväska vi använde till Isak, även om skötbädden av någon anledning inte finns kvar. Så det enda jag får kosta på mig i den svängen är en ny skötbädd, vilket jag har förstått finns på Barnens hus för typ hundralappen. Men om jag hade varit rik, då hade jag utan tvekan köpt en sån här vacker tingest. Fast då hade å andra sidan skötväskan varit mer spektakulär än vagnen. Och mig. Haha. Man får väl stå för att man är en helt vanlig svennig norrlänning med kackig ekonomi och stora drömmar. Jag får väl se det som ett sundhetstecken att jag inte behöver kompensera i form av superdyr babykonsumtion ;)

Bilderna är lånade från Babyshop, där man kan köpa nämnda produkter och mycket, mycket mer!