Febrig unge till höger, febrig make till vänster. Jobbstressad Julia i mitten. Det är dålig tajming när familjen blir sjuk när man själv inte kan vara borta! Jag har ju introduktion på ny avdelning nu, och ska jobba första ordinarie dagen på onsdag - och kan således inte riktigt vara borta! Svärmor har erbjudit sig att vara med sötsonen imorgon, och det funkar ju om han inte blir mycket sämre. Men är han riktigt sjuk och eländig vill jag absolut inte lämna bort honom. Är det nån gång man behöver sina föräldrar är det väl när man är sjuk?Nu sitter vi och väntar på att mättnadskänslan från allt farsdagsfika ska sjunka ner tillräckligt i magen för att vi ska orka pilla i oss varsin hemgjord hamburgare...
Mitt i alltihop passar jag ändå på att glädja mig åt att sonen sov hela natten i sin säng inatt, trots att han vaknade vid tvåtiden och hade svårt att somna om. Tjugo över sju(!!!) vaknade han och gick upp och bajsade, och sen var det morgon. Men modern fick sova nästan en timme till, och fadern fick farsdagssovmorgon och väcktes inte förrän efter nio när frukosten var färdigdukad och klar. Älsklingskillen vänder och vrider sig som en propeller nätterna igenom, så när han sover i vår säng vaknar vi alla tre missövda på morgonen. Men när han sover i sin egen, får han snurra som han vill och vaknar utsövd. Och vi med! :)
Bild: Modifierad ClipArt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar