Lilla sjuklingen har äntligen däckat här i soffan bredvid mig. Det var något sövande djurprogram parallellt med två pokemon-surfande föräldrar som till slut slog sonen i däck. Över 39 graders feber får honom inte att ta det lugnt, men har man tur kanske man kan tråka ut honom så mycket att han till slut somnar... Nej, vi har faktiskt haft det riktigt trevligt idag. Så trevligt man bara kan ha det när nån är sjuk. Oändliga mängder barn-tv och barnfilm, pokemon-tecknande vid köksbordet och nyponsoppsvispning vid spisen. Hade han varit lite piggare och lite mindre snorig hade jag gärna bakat sockerkaka eller nåt sånt, men nu är risken överhängande att han skulle stå och snora i smeten, och det känns lite sådär tycker jag. Då funkar det bättre att söka efter hans pokemonfigurers namn i pokedexet på Pokemon.com och bara småprata lite. Så länge han har kvar sin envishet och orkar käfta emot är jag inte speciellt orolig - värre vore om han helt plötsligt blev alldeles viljelös och slak. Han säger att han mår ganska bra och att han inte har ont nånstans, utan bara är snorig och febrig, så jag hoppas att det är av den övergående arten. Den omtalade grisfebern verkar ju vara en ganska segdragen historia, så jag hoppas att det här är nåt snabbare. Han är farligt söt där han ligger bredvid mig och småsnarkar i alla fall. Ringde till jobbet i eftermiddags och sade att jag kommer imorgon. Som tur är kunde mamma vara barnvakt då! Blir nog ganska svårt att jobba på onsdag om jag inte får mer intro än bara två dagar... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar