Trodde jag kunde tillskriva min blekhet, trötthet och yrsel på lågt järnvärde. Tji fick jag, Hb var hela 122 den här gången, vilket ju faktiskt är normalt även som ickegravid kvinna. Oh well. Det är väl bara det här välsignade tillståndet som gör att jag är en liten seg råtta då ;) Bebisen verkade må bra där inne, sparkade och levde rövare som vanligt. Robert fick lyssna på hjärtljuden för första gången också, det var lite roligt. Magen följer mittenkurvan precis som förra graviditeten. Kanske kommer det ut en liten mini-Isak i februari? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar