tisdagen den 12:e januari 2010

Graviditeten

På många sätt har den här graviditeten skiljt sig mycket från min förra. För det första hur jag blev gravid! Med Isak dröjde det ju nästan ett år innan han ville bli till, medan den här illbattingen kom till bara sådär, utan att vi knappt fattade nåt. Helt plötsligt var jag bara gravid, jag hade precis slutat med p-pillren och tyckte att mensen dröjde oväntat länge... ;)

Jag mådde aldrig illa med Isak, bortsett från en enda gång, och hade inga uttalade besvär med dofter, bortsett från när man öppnade falukorvsförpackningen. Den här graviditeten har jag inte heller haft något morgonillamående, men varit vansinnigt illamående när jag varit hungrig och framförallt äcklad av mat. Jag har haft jättesvårt att hitta saker att äta, och har fortfarande jättesvårt att uppskatta mat på ett sätt som jag brukar. Men nu kan jag ju äta i alla fall, även om det inte är speciellt gott. Förra gången upplevde jag att bebisen tog så mycket plats i magen att det var svårt att äta fulla portioner, men nu har jag inga större problem med det. Tycker på det hela taget att magen är mycket lägre den här gången, jag kan både andas och äta utan gnäll. Det är bara när jag böjer mig framåt som jag inte får luft, eller när jag sitter på golvet och hukar över en legolåda :) Förra gången var jag mer svullen i kroppen, antar att det har att göra med att jag var höggravid under sommaren. Jag minns att jag inte kunde använda min förlovningsring mot slutet för att jag var så rädd att inte få av den, då fingrarna svullnade så mycket i värmen. Den här gången känner jag mig inte alls svullen i kroppen, inte ännu i alla fall, och har kunnat använda både förlovnings- och vigselringen utan problem.

Från början upplevde jag graviditeten så väsensskild från den förra, att jag var helt säker från första början att det är en flicka den här gången. Men allt eftersom graviditeten har fortlöpt, har det känts som att jag hittat fler och fler beröringspunkter. Kroppen har förändrats på samma sätt - hade jag haft kvar mina gamla bh-ar, hade jag inte behövt köpa nya, för brösten ser likadana ut den här gången. Vikten ökar ungefär som förra gången och jag har likadan mage - har fått behålla midjan och så syns magen bara framifrån. Däremot fläskar rumpan och låren på sig lite, ungefär som för att ge en lite stadigare bas till kroppen så att man inte ska välta eller nåt ;)

Det roligaste av allt är att sf-måttet följer en nästan identisk kurva som förra gången. Idag blev jag alldeles full i skratt när jag satt hos barnmorskan och såg hur kurvan svängde upp igen efter förra mätningens lilla dipp från medellinjen. För precis så var det med Isak också! :) Siffror lägger jag inte på minnet, tycker inte det känns så intressant faktiskt. Men jag har ett besök om två veckor igen, och det känns ganska lagom. Det känns bra att checka av lite när det närmar sig förlossningen. Se att inte blodtrycket börjar öka eller så (hittils har det bara legat bra, något lägre än i vanliga fall).

Jag känner mig så lugn den här gången, jag känner ju bebisen många gånger varje dag och känner att jag har kontakt med den där inne, både mentalt och så taktilt via klappningar, tryck och smekningar. Vi kommunicerar redan, precis som jag och Isak gjorde. Den här bebisen är mycket, mycket rörligare i magen. Isak var en riktigt sprattlig bebis, jag minns att magen for som popcorn när han shakade loss där inne i magen, men han låg i huvudsakligen samma ställning från det att han lade sig med huvudet nedåt. Ändå minns jag att jag var orolig för att han aldrig sov, jag tyckte han rörde sig så mycket hela dygnet. Till slut lugnade Robert mig med att han kanske rörde sig i sömnen ;) Sedan dess har jag läst mig till att bebisar sover i 20-minutersintervaller i magen, och att det är förklaringen till att de kan röra sig så mycket både natt och dag.

Den här ungen flänger verkligen runt som en tok. Huvudet är stadigt nedåt, när barnmorskan kände idag hajade hon till när hon kände hur långt ner huvudet var och frågade om jag kände det som att ungen skulle trilla ut. Men nä, det gör jag inte. Det enda jag besväras av är återkommande svampinfektioner och åderbråck - ljuvliga graviditet! Bebisen ligger i alla fall fortfarande rörligt, men långt ner.

Trots det flänger hon runt där inne. Svänger sig från sida till sida, bökar runt med hela kroppen och liksom borrar sig nedåt. Ikväll under Bolibompa när jag låg på golvet och sträckte ut ryggen och passade på att ha benen högt, kände jag hur det tryckte och krafsade bak mot ryggraden. Började ofelbart tänka på förlossningen. Jösses alltså, tänk att hon snart har tänkt komma ut! Tänk att vi snart får träffa liten som gömt sig där inne så länge! :)

Flytten går om inte fullt två veckor. Tills dess får hon faktiskt ge sig till tåls. Jag räknar med bf någon gång i slutet av februari, den 18/2 är det beräknat, men jag kan inte tänka så. Jag vet ju att bebisar kommer när de har lust, de kommer när det är meningen helt enkelt - jag bara hoppas att den inte kommer tidigt. Det skulle faktiskt kännas konstigt om hon ville komma redan nu, jag känner mig inte alls färdig med graviditeten ännu. Har börjat längta efter henne, och börjat kunna föreställa mig livet med bebis igen, men jag behöver mer tid. ~ I februari är du välkommen, älskling, men stanna kvar i magen ännu ett tag ~


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...