torsdag 7 januari 2010

Konstgjord andning

Jag tröstar mig minutvis denna dag med att surfa in på min favoritsida Fecal Face och drömma mig bort till kreativa breddgrader, eget utrymme och personliga uttryck. Sade till Robert redan på förmiddagen, trots extralång morgondusch, nyrakade ben och julparfym: "Jag är lappsjuk!!" Han tittade kärleksfullt på mig och sade vänligt med en snabb blick på termometern: "Du vet att jag skulle hjälpa dig om jag bara kunde. Men just idag är det väldigt svårt. Vad skulle du vilja göra?"


Mitt svar drömmer sig bort. Jag skulle vilja ha några timmar enbart för mig själv med möjlighet att göra sådant jag mår bra av. Måla. Lyssna på fantastisk musik för mig själv. Ägna några timmar att gå i loppiga antikbodar och bara pilla på gamla saker. Fönstershoppa på fina affärer och gå och vända på snordyra prydnader jag inte har råd att köpa. Gå på konstmuseum. Nosa i en akvarellåda. Botanisera i ett antikvariat. Krama en hundvalp. Bada i havet. Andas solvarm luft. Klia en katt bakom öronen.

Barn och familj är två centrala, viktiga delar i mitt liv som jag absolut inte vill vara utan. De två sakerna har gett allt annat nya perspektiv och sänder guldstoft över mycket annat. Det är underbart att ha barn närvarande i livet, de är så levande, påhittiga och fantastiska. De ger en självdistans. De får en att ompröva synen på en själv. De är en daglig utmaning. Men det finns också andra saker jag inte heller vill vara utan. Då och då pockar min bortträngda kreativitet på uppmärksamhet. Jag tror aldrig att jag kan komma att må riktigt bra innan jag lyckas förena dessa båda sidor av mig själv. Och det värsta av allt är att jag faktiskt är medveten om att det bara är jag som hindrar mig själv.

Bilden kommer från ett besök i Kevin Taylors studio.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...