fredag 15 januari 2010

Sista helgen i lägenheten

Jag sitter uppkrupen i soffhörnet och dricker varm choklad med kaffe och kanel, och det är så ljuvligt gott att jag nästan kan strunta i att jag har ont i nåt som skulle kunna vara ichiasnerven i högerbenet. Har försökt stretcha till förbannelse, utan vidare resultat. Robert spelar Assassins Creed II och Isak snarkar förnöjt från sitt rum. Det här är sista helgen i lägenheten. Jag har packat ner cd-skivorna och dvd-skivorna i eftermiddags, två symboler för att tiden i det här hemmet är på upphällningen... Det känns härligt och vemodigt på samma gång. Att lämna en omtyckt lägenhet är som att lämna en del av sin personliga historia bakom sig. Men samtidigt är det ju att våga starta något nytt.


Under de år vi har bott i den här lägenheten har vi haft möjlighet att verkligen sätta vår prägel på den. När vi flyttade in fick vi riva ut precis allting, för här hade bott två generationer rökare. När vi köpte lägenheten var den nikotinfärgad in till första lagret tapet, och så genomskitig att vi fick använda målartvätt när vi skurade köket - i princip det enda som vi har behållt i ursprungligt skick. Vi hittade flera år gamla inkassobrev bakom kylen och fläkttrumman var så skitig att det bara var en tidsfråga innan det hade börjat brinna. Vi köpte lägenheten för ett vrakpris, och renoverade så budgetsmart vi bara kunde. Resultatet har varit långt ifrån perfekt, men vi har i stort varit nöjda och kunnat leva med våra imperfektioner och lära oss inför kommande projekt. Att renovera tillsammans är en nyttig erfarenhet, och lyckligtvis har vi upptäckt att det har fört oss närmare varandra. Nu när vi genomför projekt, till exempel när vi renoverade klädkammaren, är vi mycket tajtare och jobbar mycket bättre tillsammans än vad vi gjorde i början av lägenhetsrenoveringen.

Det var roligt att renovera, men väldigt tidsödande, själsdödande och frustrerande. Jag tycker att det är grymt jobbigt när allt är utrivet och man börjar bygga upp igen och allting tar sån obegripligt lång tid! Det är verkligen ett drygt arbete! Och samtidigt är det så otroligt befriande när det till slut är färdigt.

Nu flyttar vi till något nytt utan att kunna renovera någonting innan själva flytten blir av. Vi tar vårt pick och pack och bär det typ femtio meter bort och flyttar in det i en ny lägenhet. En lägenhet som är relativt nyrenoverad, men som inte på något sätt motsvarar vår idé om smak och stil. Men den bistra sanningen är att vi inte har haft möjlighet att spara pengar att renovera för, och att vi därför snällt får flytta in i någon annans tapetval och sätta ner våra strumpfötter på grön linoleummatta istället för laminatgolv. Det enda vi vet att vi ska göra inom en snar framtid är badrummet. Det är nämligen originalinredning där, och vi befarar att vi riskerar vattenskador om vi badar och duschar med vår frekvens någon längre period i det befintliga våtutrymmet.

När vi bestämde oss för att köpa lägenheten började vi se oss om efter vad vi skulle göra för badrumsval den här gången. Vi har varit nöjda på det hela taget med vårt nuvarande badrum - det är ljust och fint - men tycker båda två att det blev lite för mesigt och grått. Vi har ägnat timmar åt att drömma om olika kakel- och klinkerkombinationer, vi har bläddrat i broschyrer med badrumsmöbler och pekat och diskuterat och drömt. Vi har kontaktat olika firmor och begärt offerter, och till vår besvikelse insett att det blir för dyrt för oss. Om vi ska kunna göra om badrummet så snart som vi vill, måste vi acceptera en lägre budget. Det blir en kompromiss av det slag vi inte tänkt att vi ska behöva göra på samma sätt i den nya lägenheten. Men det kan inte hjälpas, det kommar att bli våtmatta i det här badrummet också. Men vi ska göra lite djärvare färgval den här gången, tänka steget längre. Och framför allt, känna oss för.

Det är det som är så bra med att vi flyttar in i lägenheten i befintligt skick. Vi behöver inte fatta några beslut utan att först ha bott in oss i atmosfären. Vi hinner känna efter vad vi vill ha, vad som passar oss, vad vi vill ha för effekt och vilket intryck vi vill mötas av när vi kommer hem. Det hann vi aldrig göra med den här lägenheten. Och det ska bli alldeles ljuvligt att få den chansen.

Jag är fullkomligt övertygad om att vi kommer ha ett fantastiskt fint boende om några år. Tills dess har vi åtminstone tillräckligt med plats, och en egen uteplats. Det blir fint som snus! :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...