I princip alltid när jag och Robert förälskar oss i någon inredningspryl - det kan vara allt ifrån en möbel till en lampa eller ljusstake - så visar det sig vara något som antingen är snordyrt för att det är nån designpryl, eller också är det omöjligt att få tag på. Bordet här ovan kan tjäna som ett gott exempel på det sistnämnda. Jag hittade bilden på det underbara bordet hos Femtiotalsjakten. Stor idé att förälska sig i ett sådant bord, till exempel - ett gammalt bord i fantastiskt skick som någon har fyndat på en lokal second hand-butik. Tjopp.
Eller om vi hittar en fotölj vi kaaaaanske kan tänka oss, till exempel. Den här från Mio kan funka som exempel, även om den inte är sådär på pricken. Då måste den gå på åtminstone 15 000, så att man garanterat inte har råd att ens titta på den. Eller igår, då hittade vi snygga lampor på nån nätbutik för nätta 3000 spänn. Som hittat ju. Vilken tur att vi har ekonomiska förutsättningar som motsvarar vår smak!
Lyckligtvis gör vi fynd då och då. Som när vi hittade våra vardagsrumsmöbler! En superfin skänk från Mio, som använts som utställningsexemplar och således var bra mycket billigare än den annars skulle ha varit. Det var ett utgående träslag, nu för tiden finns Franklin bara i björkvarianter, vilket vi personligen tycker är hemskt fult... Eller ett antikfynd på utförsäljning för en spottstyver där vi nu förvarar våra dvd-skivor. Soffbordet från Ikea var en kompromiss, det medges, men det gör sig väldigt fint där det står.
Nu är vi på jakt efter en snygg matta, fönsterlampor och enhetliga/avvikande krukor till fönstret. Och nya gardiner till våra nya fönster, såklart. Och jag skulle vilja ha två-tre höga, vita ljusstakar bredvid tv:n - de på bilden har jag hittat på Styleroom i något svartvitt, manligt designhem där barn aldrig satt sin fot ;) Men det får inte vara vad som helst, det måste kännas rätt. Och matcha både min och Roberts smak - och där har vi problem! Det är inte alltför ofta vi förälskar oss i samma prylar ;) Tavlor hade inte varit illa det heller, men så länge jag inte bara sådär plötsligt begåvas med både inspiration och talang och lyckas producera den där konsten vi alltid har drömt om, kommer tavlor att endast få längtas efter. Det finns inte en chans att vi har möjlighet att prioritera konst i vårt hem så länge vi försörjer oss på föräldrapenning och studielån...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar